Skånejul

Presentinslagning á Kajsa Warg

Man tager vad man haver, heter det som känt. Så slår in mina julklappar i tidningspapper, klipper i kassar från affärer och annat jag kan hitta. Nu är det bara att hålla tummarna för att de överlever i resväskan hem till Sverige för julfirande. 

Varm vit choklad

 

 

Jag är sist i huset med att åka hem för jul. Så sätter på julmusik på hög volym för att det inte ska vara så tyst, äter upp chokladpralinerna som min housemate fick från jobbet och gav bort till hushållet för han gillar inte choklad och dricker varm vit choklad.

Varm vit choklad

1 Kopp mjölk
2-3 Bitar vit choklad
Kanel eller kardemumma 

Mät upp mjölk i en kopp och häll över i en kastrull. Värm, men låt det inte börja koka. Alternativt micra koppen med mjölk. När det är varmt lägger du i 2-3 bitar vit choklad, och rör runt tills det smälter. Häll upp och servera. Lite Kanel eller Kardemumma på gör det ännu godare.

Bakgård

Öppnade fönstret från våran matsal/vardagsrum för att kunna fota och insåg genast att det var en dålig idé. Ägnade sen en bra stund åt att trycka tillbaka hushållspappret runt kanterna på fönstret för  att hindra vinddraget. Isolering är inte engelsmännens starka sida.

Vattnet i kranen

Jag har funderat över detta med att många här i London köper vatten på flaska. Syftar då inte på halvlitersflaskorna som folk köper när de skyndar förbi utan att människor släpar hem flerliters flaskor från mataffären. Har inte riktigt fattat varför eftersom att jag har fått veta att kranvattnet är drickbart.
   Men häromdagen fick jag förklaringen. Vattnet innehåller tydligen stora mängder tungmetaller och kemikalier. Har inte hittat några säkra källor på hur det ligger till egentligen, från statligt håll säger de att vattnet är helt okej, men flertalet fristående organisationer säger att folk bör undvika att dricka det i stora mängder. Att tappa hår samt att få ont i halsen eller utslag är inte helt ovanliga biverkningar.
   När jag tänker på det så blir jag inte så förvånad egentligen. Som när jag på hostelet bytte batterier och sen skulle göra mig av med de gamla batterierna och undrade vad jag skulle göra av dem så fick jag svaret: släng i soporna. Frånvaron av sopsortering i England generellt är lätt irriterande och det gör lite ont i hjärtat när jag slänger glasflaskor eller metallburkar i soporna. Men vid batterier gick min gräns så nu ligger de på botten av min väska och väntar på att jag ska ta reda på vad man gör med batterier i denna stad. För att slänga det i soporna så att kvicksilver och andra tungmetaller lakas ut i grundvattnet känns som en dålig idé.
   För själv har jag ingen lust att lägga pengar på att köpa vatten i stora flaskor, än mindre orkar jag släpa hem dem från mataffären.

Lyxen att ha en bostad

Flyttade igår och jag befinner mig i något sorts lyckorus över det. Så njuter av att ha en garderob och kunna spela musik på dator utan att behöva använda hörlurar och att kunna lämna mina saker framme. Dagen ägnade vi oss åt att promenera runt i närområdet och försöka orientera oss. Hittade en Farmers Market runt hörnet och smakade på hemmagjord pesto och spanade på ekologiska grönsaker och hipsters.  

Burleskt i juletid

 Av allt som jag har gjort sen jag flyttade till London så känns det som att julfest med jobbet det som klassar in med flest vuxenpoäng. Att skriva på hyreskontrakt, dit jag flyttar in på fredag, hade inte alls samma känsla som julfest med kontorsfolk. Trerätters och burleskshow.

Det snöade i säkert 3 minuter

Jobbar på julkänslan. Den vill inte riktigt infinna sig som den brukar. Tänker att det beror på att vi bor på ett hostel, även om det är slut med det från och med nästa vecka. Hostellivet är lite som att gå på folkis, bortsett från att jag på folkis hade ett eget rum istället för att bo i en sovsal med våningssängar. Men det är alltid någon i köket som man kan småprata med när man koka te, se på film ihop med eller spontant styra upp grejer.
Biljetterna hem över jul är i alla fall bokade nu, vilket känns awesome eftersom jag inte var säker på om jag skulle komma till Sverige över jul. På jobbet har vi dessutom en riktig gran som sprider jullukt och pepparkakor att äta.

Nya insikter

Jag älskar att bo i en stad där jag ständigt får aha-upplevelser. Som när jag går in på caféet närmast jobbet och tänker att de har någon macka jag kan äta till lunch. Och det visar sig att de har en mängd olika persiska risrätter och jag får en med en sås bestående av grönsaker som jag aldrig sett för och som mest liknande minibläckfiskar. Eller som när jag gick till mataffären i lördags och insåg att var och varannan affär i vårt kvarter är stängd eftersom att det är sabbat. Eller att det på kontoret - jobbet dit jag halkade in på ett bananskal, inte är någon märklig fråga om någon har en kompass och en diskussion om väderstreck tar plats. När jag lite förvirrat frågar vad det var om får jag förklarat att hon behöver ju veta riktningen när hon ska be, mot Mecka alltså.

1 advent

Lagom till 1 advent kom den första nattfrosten. Vi tog oss till Hyde Park för att gå på julmarknaden på Winter Wonderland. Tittade på folk, drack mulled wine och julmyste. 

Lite nytt

Känns passande att bloggen fick lite nytt utseende. Lite mindre vår och småkakor och mer tantstyle á la leopardmönstrat och blå mascara goes 80-tal. Insåg dessutom i efterhand att det är i princip samma färger som London Overgrunds vagnar är färgsatta i.
För övrigt är det lycka över att Annas pepparkakor 'Anna's Swedish Thins' går att hitta i var och varannan kvartersbutik vilket med fördel kombineras ihop med julkalendern. Nu återstår frågan, var kan man tänkas få tag på Julmust?

Gästbloggande om min vårkollektion

Inser såhär i efterhand när jag går igenom feeden att det inte blev så mycket bilder på vad jag sydde i våras. Vilken tur då att jag har gästbloggat på Fitt for fight om min kollektion inspirerad av fittor. I det inlägget finns både bilder och lite reflektioner om arbetet med den. Bättre sent än aldrig, som en brukar säga.


En kollektion inspirerad av fittor.

Det hela började med att min klass under vårterminen hade i uppgift att göra en vår/sommarkollektion. Eftersom att jag pluggade modedesign så var det alltså kläder det skulle bli. Första steget var att välja tema att utgå ifrån när kläderna skulle skapas. Ganska snart beslöt jag att fittor, det skulle vara mitt tema. Jag ville använda kläderna för att skapa debatt. För att synliggöra kvinnors könsorgan.

Den första frågan jag var tvungen att ställa mig var; Hur ser en fitta egentligen ut? Hur ser jag ut? Research var nödvändigt. Efter att ha kollat på många foton, i en spegel och upptäckt konstnärer som jobbat med fittor på olika sätt satte jag igång.

Hur kläderna skulle se ut var inte solklart till att börja med. Jag ritade en hel del. Klippte och klistrade. Gjorde några små skulpturer i svart plast. Ritade lite till. Fick lite idéer och draperade på en provdocka för att testa dem. Efter ett tag hade jag fått ihop idéer som jag gillade och började skissa på en kollektion. När det var klart sydde jag sen några av plaggen.

Redan när jag började jobba med kollektionen väckte den en hel del diskussioner, inte bara i min klass utan på hela skolan. En av de första var varför någon skulle vilja göra kläder inspirerad av fittor. Men det öppnade också upp för många andra diskussioner rörande fittor. Vilka olika delar som den utgörs av och vad de heter. Om Slida är en synonym med Fitta, eller om det bara är gången upp till livmodern. I förlängningen även diskussioner om sexualitet, sjukdomar, onani och skönhetsideal. Diskussioner som aldrig hade varit annars. Det märktes att de behövdes, för många aldrig hade pratat om sina könsorgan eller ämnena som kom upp i samband till det. Okunskapen är stor. Men varje diskussion är en del av lösningen.

Låtsasrik på Harrolds

Till följd av frånvaro av nya lägenhetsannonser på Gumtree och där av visningar bestämde vi oss för att låtsas att vi var rika och åka till Harrolds. Gick hyfsat bra. Tror inte att de genomskådade oss i våra HM respektive 10 kr second hand kappa. Och högklackat var det. Julskyltningen var fin och chokladavdelningen gjorde att vi dog lite.

Precis som dagens humör

Bra att det då inte finns en enda soptunna i hela tunnelbanesystemet. Undrar om de ens inser ironin i det hela.

Regn.

Regn i London. Planen var att bege sig till Hyde Park och åka skridskor i kväll. Ett gäng från hostelet begav sig iväg trots regnet. Irländarna som kom på idén och är superengagerade. Spanjorerna som inte inser kombin av is och regn. Eller om det är kombin av öl och skridskor som lockar. Vem vet. Jag vet att jag är trött efter ha jobbat på ett av kaféerna idag. Men nu ska vi och köpa fetaost. Blir nog bättre sen.

Tunnelbana. Tunnelbana. Tunnelbana.

Tunnelbana. Tunnelbana. Tunnelbana. Artiga tanter. Tunnelbana. Kosher deli. Tunnelbana. Övervakningskameror. Tunnelbana. Artiga tiggare. Tunnelbana. Regn. Kaffe. Tunnelbana. Buss. Trafikstockning. Duvor. Barn i skoluniform. Nudelställe med halalkött. Tunnelbana. Tunnelbana. Höstlöv. Paraplyer. Artiga män. Tunnelbana. Friterad mat. För tjocka skivor ost. Buss. Kyrkogård. Tunnelbana. Tunnelbana. Tunnelbana.

Livet i en sovsal

Tycker att jag borde vara härdad från tågluffande med livet i en sovsal men det börjar bli enerverande. Det ligger alltid någon och sover, så inte nog med att bo i en resväska, utan det är alltid nedsläckt när jag ska ha något ur den. En av följderna av det, förutom okreativt klädval, är att jag inte hittar sladden för att ladda min kamera. Så därav frånvaro på bilder.
Snubben som sover i sängen under min har dessutom hosta. Det hade egentligen inte varit ett större problem, tack vare mina öronproppar, men när han får en hostattack så skakar hela sängen. Så brukar vakna av det då och då. För övrigt så dissade banken hostelet som adress, så vi avvaktar med det till jobb och boende är klart.

Flytta till england fix coming through

Jag och mitt resesällskap bestämde oss för att förlänga vårt boende på hostlet där vi bor. Delvis för att vi trivs bra här. Det är fler här som letar jobb eller på annat sätt är på väg och flytta hit vilket är skönt. Folk är sociala och man småpratar medan man borstar tänderna eller ser en film ihop. Dessutom så inser vi att vi inte kommer att ha fixat permanent boende innan tisdag.
Sen är det dessutom det fina i att om man bor över en vecka på hostelet så kan man få Proof of address från hostlet. Det behövs nämligen för att man ska kunna öppna ett bankkonto och skaffa National Insurance number. Vilket vi behöver. Så nu är dagens plan att ta tag i det.

Landat och så

Har spenderat många timmar i tunnelbanan de senaste dagarna. Tycker att jag börjar kunna orientera mig i den. Lärt känna folk på hostelet likväl. Turistat lite och vandrat runt i olika stadsdelar. Mitt faktiska flytta hit fixande har inte sträckt sig längre än att jag delat ut mitt CV i vintagebutiker längs Brick Lane. I den mån de letade efter folk var det främst deltid, så jag är lite kluven. Men fick en intervju på ett ställe. Tänker att det är bra oavsett hur jag gör sen.

Packandets eviga varandet

Istället för att packa eller renskriva mitt CV på engelska så sitter jag i min säng som är fylld med garn och läser bloggar. Har lagt alldeles för mycket tid på att inte packa de senaste dagarna. Men lite blir gjort. Som att laga trasiga kläder. Sy leggins. Och stoppa strumpor (!) Dessutom har jag blivit helt hypokondrisk och lyckas identifiera alla möjliga sjukdomar som jag kan ha nu lagom till att jag ska lämna landet.

Nu ljuger jag. För bilden är från när jag flyttade ut från mamma i augusti. Men samma prylar. Samma kaos. Men nu från ett rum med mönstrade tapeter. 

Stöter på gamla grejer jag ritat när jag rotar bland prylarna

"Så en vacker morgon bäddade jag bekväma hemmasängen för sista gången, lät det halvfärdiga manuset ligga kvar på skrivbordet och tog bagen med en del väsentliga grejer i och stack iväg mot stilla havet med femtio doller på fickan"

Fick en liten London guide av farmor, som har den fantastiska egenheten att den har kartor som vecklar ut sig. Jag ser framför mig hur alla andra som inte hittar står där med sina iphones medan jag har min utvecklingsbara karta.

Det är uppror i min bokhylla

Pannband to the people

Efter att nästan frusit öronen av i mig i måndags så tog jag paus i mina andra stickningar för att göra något åt problemet. Trots att garnet är 100 % olja så är det riktigt trevligt för att vara akrylgarn.

London calling

Efter många olika framtidsplaner, varav de seriösare inkluderade Norge, Göteborg samt au pairande i Frankrike så tar jag nu mitt pick och pack och beger mig. För nästa tisdag så åker jag till London på en enkelbiljett. Min livsfilosofi trogen så tänker jag att det löser sig, och satsar på att fixa detta med jobb och boende på plats. Resefebern och packångesten har inte infunnit sig än, utan det känns bara exciting.

Broderi á la piazza

När jag i helgen var och besökte folkhögskolan jag gick på i fjor så blev jag väldigt peppad till att plocka upp broderandet. Maskinbroderi har dessutom den fantastiska fördelen att det går snabbt undan, en stund under en eftermiddag är allt som behövs. Även om resultatet blir därefter. Själva motivet är fritt efter ett foto taget när jag tågluffade.

Hår, hår, hår.

Bästa museet alla kategorier måste ju vara Nordiska. På något sätt så lyckas jag nästan pricka in det varje Stockholmsbesök. På gränsen till pinsamt.

Men deras nuvarande tillfälliga utställning då. Klart bättre än den om Plast, slår Skolslöjden och är nästan i nivå i att tävla med Modemakt. Ämnet är hår. Med utställningstitel Hår - attraherande, generande och provocerande. Hela grejen med hår tycker jag är väldigt intressant. Delvis i den rent ytliga bemärkelsen då jag byter frisyr ofta. Men framförallt i alla de normer som yttrar sig i hår. Jag har tidigare skrivit om kroppsbehåring på tal om detta med att kvinnor förväntas raka sig. Tydligen så kom detta med att raka armhålorna i samband med 20-talets ärmlösa klänningar, då armhålorna för första gången i modern tid började synas offentligt. Rakhyvelstillverkaren Gillette var inte sena att utnyttja det faktumet att armhålorna nu syntes och började göra reklam med glamorösa hårlösa kvinnor. På så sätt så skapade de en helt ny marknad i och med det hårlösa idealet. Det måste vara många miljoner som de tjänat under åren på rakhyvlar som ingen tidigare känt behovet av att köpa.

På utställningen fanns även en exposé över hur hårmodet har förändrats sen medeltiden, samt grejer gjorda av hår. Som Sandra Backlund som gjorde en kollektion med hår fanns med på ett hörn, liksom smycken från hårkullorna i Våmhus. Så ett tips för alla som har vägarna förbi Stockholm.

Bilden är skamlöst snodd från Sandra Backlunds hemsida, tröjan var med i hennes kollektion Body Skin and Hair

Stickpeppen och poddradio

Mitt stickande brukar ligga på is under sommaren. Det är något med parasoll, linne och barfota som inte går ihop med en stickning. I höst återkom stickpeppen efter att jag ramlade över Stickpodden. Ett hett tips. Så den har jag haft i öronen bitvis under de senaste dagarnas stickfyllda tågtimmar. Bakom radiopodden finns två tjejer från Stickklubben som helt enkelt pratar stickning. Om allt från hur aktivister i USA stickat kvinnliga könsorgan (fittor/livmoder) som en del i kampen för fri abort till hur upphovsrättslagen ser ut när det gäller att använda andras mönster. 

Fjolårets mani, lovvikavantar

Resa med stil

Packar min kappsäck. Har lite svårt att välja kläder. Men allt blir bättre med en fin resväska. 

Verkstadshäng

Att hänga på verkstaden är trevligt, inte bara för att jag pysslar med att klä om möbler utan även för att sällskapet är förträffligt. Kreativa människor. Hon som driver verkstaden sysslar även med att arrangera diverse projekt och arrangemang inom kultursvängen. Och det mesta andra inom kultursvängen också, för den delen. Där finns även en japansk textilkonstnär som insåg att det med möbler är ju roligt att ha som sidoverksamhet. Han var även kock på Sveriges första sushirestaurang när den öppnade back in the days. Diskussionerna är högljudda och vi skämtar om att starta upp klubben 'Pyssel och politik - på en verkstad nära dig'. Som om inte det var nog så kan man även ibland undra om det verkligen är en möbelverkstad och inte ett hunddagis.

Lite som Edward Scissorhands

Spenderade helgen hos mamma som bytt lägenheten med den fantastiska utsikten mot villaområde. När jag vandrar runt i kvarteren kan jag inte låta bli att tycka att det känns så surrealistiskt. Alla dessa idylliska pastellfärgade lådor till hus. I min fantasi blir grannarna snabbt dysfunktionella familjer fyllda av mördare. Hur det i Nummer 14 bor en man som kidnappat sin egen dotter och har henne inlåst i källaren. Att frun i Nummer 17 planerar att giftmörda sin make eftersom att hon har upptäckt att han har en stor förmögenhet som han fått genom sitt pokerspelande men som han inte låter henne veta om då han köper saker till sin älskarinna för pengarna. I Nummer 10 däremot så bor det en ensammen liten tant med tio katter som ägnar sina dagar åt att titta ut igenom den neddragna persiennen och göra anteckningar om alla som går förbi. Allra mest skriver hon om den lilla gubben som bor mitt emot i Nummer 9 och som har döda krukväxter i fönstret och massa slipsar hängande från lampan i taket, de får han av sin son i julklapp varje år men eftersom att han aldrig använder slips så planerar han att sy ett tält av dem. Men tillsvidare får de hänga över lampan.

Sen har vi familjen som aldrig kan bestämma sig. Allting måste beräknas och övervägas noggrant. Testas och utvärderas innan några beslut kan tas. (Bilden är förvisso från i augusti, men det ser fortfarande likadant ut. Regnar bara lite mer.)

Här står jag och kokar min menskopp

Det jag har läst eller hört om menskoppar är alltid odelat positivt. Utläggningar om hur praktiska de är då de inte behöver tömmas så ofta och man hinner glömma att man har mens. Eller hur skönt det är att slippa kvalet i slutet av mensen när tampongen suger upp förmycket och det är sådär trögt och lite smärtsamt att dra ut samtidigt som bindan gör att man blir sådär otrevligt varm och fuktig. Dessutom är det billigare än att hela tiden köpa mensskydd som förbrukas. Under en utekväll ägnade en bekant större delen kvällen åt att övertala resten av gänget hur fantastiskt menskoppen var. Kanske inte så anmärkningsvärt, om det inte var för att denne bekanta var en man. Som av förståeliga skäl aldrig själv provat en menskopp eller ens att ha mens. Men var desto mer committed till detta med att leva självförsörjande och inte konsumera. Men om till och med någon som aldrig haft mens är övertygad om menskoppens överlägsenhet så måste den ju vara bra. Eller?
För min erfarenhet är inte alls densamma. Även om jag håller med om allt i teorin så var detta med menskopp inte alls en speciellt kul erfarenhet i praktiken. Första gången jag testade lyckades jag överhuvudtaget inte att stoppa in den. Fett ont gjorde det. Nästa mens hade jag peppat mig till ett nytt försök. Denna gången funkade det bättre men att få ut den var panikartat och ett tag trodde jag att jag aldrig skulle få ut den. Dessutom kändes som om att det gav en föraning till hur det kan vara att föda barn. Därefter lämnade jag den till sitt öde liggandes i badrumsskåpet i drygt ett år. Kände mig ganska ensammen i mina dåliga erfarenheter av den, mot alla andras översvallande beröm för den. Senare ramlade jag över inslaget när Ligga med P3 testade menskoppar. Hög igenkänning på det. Framförallt var det skönt att höra att någon annan tyckte att det var jävligt knepigt i början. Så jag gav den en ny chans. Vi är inte helt vänner än. Jag och menskoppen. Men det är på gång.

Höst i trädgården

Lokalradion är den enda kanalen vi får in på verkstaden och därför lyssnar vi mycket på dåliga ordvitsar och reklamginglar som sätter sig på hjärnan. En av dem är reklamen för en plantskola där de säger "Den som planterat ett träd har inte levt förgäves".

Kanelbullens dag

Inser att detta allt mer börjar lika en matlagningsblogg. Men det kan jag leva med. Och det är ju ändå kanelbullens dag.

Receptet som kommer ifrån bloggen Brödpassion som förvrigt skrivs av en fransk surdegsbagare som sommarpratade i år och hade fantastiska utläggningar om hur brödbak kan lösa väldens problem. Surdegskanelbullar blev det alltså. Imorse när jag tittade till degen efter dess nattjäsning så hade absolut ingenting hänt. Surdegen, som brukar leverera, hade inte gjort sitt jobb så jag blandade i jäst istället och körde bara på långjäs. Men, sjukt goda kanelbullar. Även om jag tror att hemligheten mer ligger i hur de snurras än något annat. Inga torra yttre varv här inte. Och med lite Jaques Brel som bakgrundsmusik så går det galant.

Som kejsarens nya kläder, fast tvärt om

Möjligheterna är oändliga. En eftermiddag. Ett oskrivet blad. Vad ska den ägnas åt. Vad är det du säger? Skulle jag klä om en pall?

 

 

Ibland kan man förövrigt undra. Pallen, som tillhörde en liten tant, hade från början en liknande blommigt tyg. Men med brun botten, vilket var fult. En förändring var nödvändig. Lagom mycket förändring. Hur skulle det annars gå i mellanmjölksland.

Det värsta med nya böcker är att de hindrar oss från att läsa de gamla

Besökte bokmässan i helgen. Fick och köpte böcker. Hängde i Hemslöjds monter och fick ett nystan vitt lovvikagarn för att sticka något till Cirkus Cirkör som har en föreställning på temat om det går att sticka fred. I Hemslöjdens monter fanns även Slöjdporr som sålde sin väggkalender Slöjdlustar. Jag ångrar lite att jag inte köpte den, själva kalendern var som det låter mjukporr med slöjdare omgivna av garn, stickat eller annat slöjdrelaterat. Tycker att hela idén är underbar.

Var också och lyssnade på seminarium med UnderbaraClara som diskuterade bloggfenomentet på temat ”Hemmafru eller makthavare”. Det var intressant att lyssna på, även om mycket av tiden gick åt till att introducera Clara och vad hon bloggar om. Istället kunde jag önskat att det gick in lite mer på djupet. Men något intressant som hon påpekade var hur systemet med 8 timmars arbetsdag är en kvarleva från när mannen jobbade och kvinnan skötte hushållet. Vilket är helt sant. Även om jag sen tidigare är för 6 timmars arbetsdag så har jag inte tänkt på det sättet. För hon har ju helt rätt. Att båda parterna i en familj ska jobba 8 timmar och dessutom ta hand om barn, laga mat, städa och hinna ha fritid funkar ju inte. Det märks om inte annat i hur fler och fler familjer betalar andra för att städa deras hem, läsa läxor med deras barn och köper färdig eller halvfärdig mat.
Mitt resonemang sen tidigare är att istället för att fortsätta att få mer och mer pengar och högre och högre material standard så hade det varit bättre om vi istället använde den vinsten till att jobba mindre. 

Stor kanelbulle i Haga, aka Hagabulle

Storslagna planer

Spenderade söndagen hos syster i Lund och satte våra storslagna planer i verket. Nu ligger en ansökan om att starta företag hos Bolagsverket. Så nu letar vi leverantörer som har tyg som känns okej producerat, både när det gäller för miljön och arbetsförhållanden. Även om jag har lite issues med att driva företag och bli en del av systemet. Men att kunna syssla med tygtryck tillsammans med min begåvade syster kommer bli awesome. Hon gör sjukt snygga grejer, så hennes tumblr är ett tips. Sen får jag se hur detta går ihop med mina andra planer.

En vissen ros

Min bildlärare på folkis sa vid något tillfälle att det är värdelöst att rita fint. Fint är ointressant och det är det intressanta vi är ute efter. En väldigt befriande inställning. No more prestationsångest.

Internationella bokveckan, typ

Nu är det Internationella bokveckan, åtminstone i den bemärkelsen att det cirkulerar som statusuppdatering på facebook. I vilket fall så tycker jag det är trevligt då jag gillar böcker. Tog en bild av bokhögen bredvid min säng. Smått pretto. Den boken som jag faktiskt läser just nu är Sommarboken. Den är väldigt fin. Jag älskar Tove Janssons sätt att skriva, och som min syster beskrev det så är det som att allt hon skriver är målat i akvarell. Jag läste början av den när jag var tolv, utan att minnas vilken bok det var, men berättelserna griper tag i en och har hängt kvar väldigt starkt. Boken passar bra till en kopp te, vilket jag häller i mig mängder av nu när jag är förkyld. Därunder ligger Existentialismen är en humanism, Shakespeares Kung Lear och Koranen. Kung Lear för att jag gillar att läsa draman och vill ha bättre koll på Shakespeare. De andra två för att det känns som allmänbildning och jag vill ha läst dem, vilket inte är den bästa motivationen. Så de ligger mest där och bidar sin tid.

En småborgerlig sufflé

När det införskaffades suffléformar och började göras suffléer skojade min pappa om att vi samlade på vuxenpoäng. Alternativt borgar-poäng. Så här är nästa, småborgerliga, sufflé. Och på tal om småborgerlig så var jag och såg Olof Palme dokumentären när den hade premiär förra fredagen. Klart sevärd. För mig som är uppväxt efter Palmes död och mest känner till honom för att han blev mördad så var det intressant skildring av både honom och hans samtids politik. Jag brukar tycka att jag har hyfsade politisk koll, men jag blev förvånad och fascinerad över det politiska samtalet som fördes då. Som att Sossarna seriöst drev att arbetarna skulle ta över den ekonomiska makten över fabrikerna, genom löntagarfonderna. Inte ens vänsterpartiet driver ett liknande krav idag. Vilken högervridning det har blivit av den politiska debatten till dit den är idag.

Men, åter till sufflén. Detta receptet känns som att det är svårt att misslyckas med och fluffet stannar kvar hur jag än rörde runt. Så var det inte med ostsufflén, så denna känns som ett säkert kort.

Jag gjorde en persikosufflé, mest eftersom att persikorna hade mognat ute i trädgården. I originalreceptet var det blåbär.

1½ dl Frukt/bär
3 + 1 msk socker
½ + ½ dl vatten
1½ msk potatismjöl
3 äggvitor
några droppar citronsaft
smör och strösocker till formarna



Sätt på ugnen på 175°. 
Koka upp bären/frukten med 3 msk socker och ½ dl vatten. Mixa till en slät puré. Blanda ut potatismjölet i ½ dl vatten och häll i purén under omrörning. Värm upp igen (men koka inte, kokar man potatismjöl blir det klister som förvisso är utmärkt till att sätta upp affischer på elskåp med men inte eftersträvansvärt i en sufflé) och ställ sen åt sidan och låt svalna. 

Sen är det dags för äggvitorna. Häll i 1 msk socker och några droppar citronsaft och vispa. När det är klart går det att hålla bunken upp och ner utan att smeten rör sig. 

Blanda sen ner äggviteskummet i purén. Enklast är att först blanda i hälften, rör försiktigt men ordentligt ihop det. Vänd sen ner resten av äggskummet och rör försiktigt ihop till en smet. 

Sen är det dags att förbereda formarna. Smeten räcker till sisådär 3-4 stycken. Vill man då känna sig småborgerlig är det här läge att ha speciella suffléformar för ändamålet. Det viktiga är att de klarar av att vara i ugnen och har raka kanter. Smöra dem och ströa med socker så att kanterna täcks. 

Sen är det bara att ha i smeten i formarna, ända upp till kanten, och stoppa in i ugnen. Här är det viktigaste momentet under tillagningen, ja, förutom att vispa äggvitorna hårt. Öppna inte ugnsluckan under gräddningen! Tydligen är risken stor att de säckar ihop istället för att svälla som det eftersträvas. Grädda i 10-15 min.

Serveringstips är att ha någon gegga till, typ glass, bärkompott eller vispad grädde.

Nej, inte shuffle - Sufflé

Jag insåg att jag aldrig hade bakat sufflé. Så jag tänkte att om inte annat så måste jag testa just därför. Vissa likheter till att snagga håret alltså. Och precis som håret så var det på det hela taget lyckat. Det svällde som det skulle och smakade gott. Men jag är trots det lite besviken. Jag hade en bild av hur det var jättesvårt att baka sufflé och att resultatet skulle bli fantastiskt. Även om arbetsgången är väldigt specifik och man inte får slarva med äggvitan så var det inte speciellt svårt. Men resultatet motsvarade arbetsinsatsen. Gott men inte lika extraordinärt som jag förväntade mig. Lite som en fluffig äggröra med parmesan i.