Jag började sjunga i skolkören i höstas. Detta med att sjunga är ju något man lär sig, precis som allt annat. Säger de. Så jag tänkte att jag skulle ge det en chans. För jag gillar att sjunga, men tycker att jag är dålig på det och vill helst därför inte göra det. Att flera av mina vänner är väldigt bra på att sjunga gör dessutom det svårt att sjunga utan att få prestationsångest.
Skolkören är väldigt prestationslös och jag gillar det. Och blir säkrare på min röst. Dessutom är jag inte ensammen om att inte ha sjungit i kör förr. Vilket gör det lättare.
Men nu på vårterminen kom nästa våg av prestationsångest. För nu skulle vi välja en låt själv, som vi ska sjunga. Själva. Individuell sångövning. Först tänkte jag inte göra det. Alls. Funderade på att hoppa av kören istället.
Sen blev jag övertala att vara med i alla fall. Av en annan tjej i min klass som även hon sjunger i kören och känner lite som jag. Den individuella sångövningen är nämligen i grupp. Så vi bestämde att vi skulle sjunga samtidigt.
Så jag bestämde mig för att jag ska skärpa mig, sluta vara rädd och kasta mig in i det med huvudet före. För min erfarenhet är att om man går in helhjärtat för något så lyckas man.
Det gick bra. Och jag förstår i efterhand inte vad jag oroade mig för. Att låta bli att göra saker för att man kan misslyckas är värdelöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar