Rabarbersaft

Under vistelsen på landet så plockade vi på oss hysteriska mängder rabarber. När vi kom hem så ägnades åtskilliga timmar åt att rensa, hacka och frysa in. Tillagade på diverse olika sätt, en chutney som jag vill äta på all mat och rabarbersaft. Saften då. Jag brukar vid denna tiden på året alltid göra flädersaft, men bristen på fläder här i Norrland gjorde det svårt. Så mitt livs första rabarbersaft. Receptet kommer från Matgeek och var enkelt med ack så gott. Rabarber i en gryta, i med citron och citronsyra. Häll på kokande vatten, låt stå ett dygn och sila sen och tillsätt socker. Enligt konstens alla regler så ska det när saften hälls varm i flaskor med den typen av kork bildas vakuum när det svalnar så den håller sig. Hoppas att det blivit rätt, men förvarar den i kylen för säkerhets skull. Nu önskar jag bara att det var 10 grader varmare ut och jag kunde sitta i skuggan på balkongen hela dagarna och dricka saft.

en stuga i inlandet

Vi packade in oss i en bil och körde två timmar. Skog. Rak väg. Sju konstverk. Första gången jag är ut på norrländska landsbygden. Spenderade två dagar i gummistövlar. Satte potatis, planterade bondbönor och bekantade mig med några får. Levande ljus och högläsning om det osynliga barnet Nini som bet Muminpappan i svansen. Sov med öppet fönster bakom en blommig rullgardin.

Sommarlov tillslut

Inser att det nog inte framgått men under våren har jag i skolan jobbat med ett projekt där vi skapar ett dance space.  Lagom flummigt formulerat - en plats för dans. Märkligt att jag inte skrivit om det, då det upptagit större delen av min vakna tid. De flesta har gjort träningslokaler, scener eller liknande. Mitt däremot slutade som en  meditationsplats i kombination med rondell för cykel och gångtrafik. Utgick från sufidans som dansas av sufisterna och är en typ av islams mysticism. Väldigt intressant. Så efter att ha läst en hel del, gjutit gipsformer av rödkål, sytt en modell och min lärare skämtade om att jag kanske skulle sticka en också så virkade jag och droppade i gips. Men i måndags hade jag min presentation och nu är portfolion är inlämnad och allt klart. Nu har jag äntligen tid att njuta av alla vackra sommarnätter då det aldrig mörknar.

mina (o)håriga armhålor

Jag har alltid rakat mig i armhålorna. För att jag trivs bäst med det, utan hår. Så jag har helt enkelt fortsatt, tänkt lite på det när hår-debatten blossat upp i media men inte mer. Att resonemanget att jag-gör-det-för-jag-trivs-bäst-med-det finns lite överallt när det gäller att vem som har ansvar för disk kontra klippa gräset och mycket annat kopplat till könsroller. Det är något som jag annars brukar reflektera över och ifrågasätta. Men inte när det gäller det håret. Men efter en diskussion så insåg jag att jag inte kan stå för att jag har rakade armhålor för att jag trivs bäst med det om jag inte har jämfört för att se vad jag faktiskt trivs bäst med. Så nu håller det på att växa ut. När det tidigare har börjat växa ut så har jag tyckt att jag svettas mer och att det luktar. Men det slutade när det blev lite längre. Så snart kommer jag faktiskt kunna jämföra, det känns bra att kunna ha en objektiv åsikt.

Soraya Post 42 minuter.

Såhär dagen innan valet så tog jag och lyssnade på Soraya Post prat om varför hon är aktivist, sina erfarenheter och visioner medan jag åt frukost. Det känns så viktigt att få in folk i EU parlamentet med sånt driv som verkligen står upp för mänskliga rättigheter. För jag kan vara skeptiskt mot hur mycket som går att förändra genom parlamentarism, men en hel del går trots allt att förändra och alla medel vi kan ta till för att skapa en bättre värld behövs <3

Chuck på is

Chuck sitter på provdockan och bidar sin tid efter att jag insett att jag borde stickat storleken mindre och skulle behöva repa upp och börja om. Men just nu sitter den där den sitter och får följa vad som händer i vårt vardagsrum. Som homeparty med Linna Bruno från F!s riksdagslista och lite för många avsnitt av Game of Thrones.

Skulle skriva uppsats, sydde en klänning istället

Är hemma på påskvisit med planen att skriva uppsats men fyller dagarna med träffa människor jag ser allt för sällan, åka runt och kolla på konst och att sy en klänning. Imorgon beger jag mig till Barcelona för att under organiserade former gå runt och titta på hus, några museum och rita av allt ihop. Jag har skyhöga förväntningar på varmt väder och planerar att flanera runt i min nya långklänning och stå och kisa i solen mot Sagrada Familia medan min historielärare har en lång och relativt obegriplig utläggning om Gaudis eventuella familjerelationer.

En ny tröja on the needels

Förvisso inte min första tröja, men det känns nästan så. Kanske första seriösa tröjprojektet - efter ett mönster i vuxenstorlek. Hitintills så har det gått rasande snabbt och axelpartiet och en bit ner på bakstycket börjar ta form i samma takt som jag tar mig igenom avsnitt av Game of Thrones.
Garnet är ett billigt dropsgarn men svagt melerat så att det är fullt med lyster och jättefint. Är dock inte helt säker på hur bra färgen kommer göra sig som tröja i min garderob, men som garn älskar jag det.

Hår

Fascinerande och ganska äckligt. Hår. Strån i handfatet. Växer på kroppen. Samtidigt som jag inser att jag bara äcklas över det för att det är vad som förväntas av vår kultur. Matas av reklamer för hårborttagning. Rakar, laser, plockar, vaxar. Håriga ben, armhålor, kön. Håret på huvudet går bra. Så länge det sitter där det ska. Men just därför blir det så fascinerande när det inte gör det. Att brodera en fitta av hår är nog i den bemärkelsen en del i min egen process i att göra upp med mitt förhållande till behåring.

Not really there yet

Not really there yet är applicerbart både på skissen och på våren. För att sitta ut och skissa i över en timme innebar vad som vanligtvis kallas stelfrusna fingrar.

Feministpeppen och kärlek

Jag har ägnat helgen åt att gå runt i örhängen gjorda av tamponger med glitter på, sjungit feministiska sånger och lyssnat på föreläsningar. Feministfestivalen och Feministisk forum i Umeå tajmade samma helg och jag är mest bara uppfylld av feministpepp och allt fint och bra här i världen. Bland annat så lyssnade jag på Margaret Gärding som ställer upp för för F! i EU valet prata om hennes kamp som svart sydafrikan under apartheid och sen som antirasistisk och feministisk aktivist i Sverige, finns så många imponerande starka människor. Puss och kamp! 

Balkongvåren

Jag har min första vår med balkong och utnyttjar det maximalt med först frukost i solen, därefter slentrianmässigt kaffedrickande och spela munspel. Återvände dit på eftermiddagen för våfflor och plantera lite vår i balkonglådorna.

F!n bild mot rasismen som växer i europa

Lite hederlig internet aktivism som komplement till barrikaderna för feminism, jämlikhet och rättvisa. Efter senaste tiden med nazistiskt våld och sen rasistiska symboler ritade på en judisk skola så behövs det mer än någonsin att vi tar debatten och gör motstånd mot högerextremismen. För jag blir rädd när jag ser vad som pågår i Sverige och runt om i Europa. Hur rasistiska grupper växer sig allt starkare. Att de dessutom sitter i EU parlamentet som beslutar om så mycket som berör våra liv gör att EU-valen känns viktigt, för som det behövs vettiga röster där.

Summan av kardemumman, förutom att vara med på manifestationen emot nazism som hölls här i Umeå i förra helgen så har jag lekt med generatorn för F!n bild som fungerar utmärkt för andra bilder än bara profilbilder. 

Sugar skull som broderi

Jag var på väg att sätta saxen i det ganska fula blomsterkorgsbroderiet som jag ramlat över när jag insåg jag hur mycket det liknade en döskalle. Just nu befinner det sig i ett stadie of in the making av en suger skull och jag vet inte riktigt var detta kommer sluta. Tänker ju mer bestå bättre.

Nazistisk våld är ett problem. idag. i Sveirge.

Att nazister igår misshandlade folk som var på väg hem från en feministisk demonstration i Malmö på Internationella kvinnodagen är inte en isolerad händelse. Nazister attackerar regelbundet människor som är engagerade för jämställdhet, mot rasism, för mänskliga rättigheter och mot andra typer av förtryck. Kärrtorp var inte en isolerad händelse. Det är ett reellt problem att folk som är engagerade blir hotade, trakasserade och misshandlade av nazister på grund av deras politiska engagemang. Att Björn Söderberg blev mördad var ingen isolerad händelse.
Trots detta så tas det inte på allvar som ett demokratiproblem. Polisen och media pratar om det som 'bråk mellan grupperingar', istället för att erkänna att det är ett problem. Jag blir så arg och frustrerad över att det får se ut så. Att antifascism behövs som självförsvar för att kunna vara politiskt engagerad. Över att det ser ut som det gör.

Internationella kvinnodagen woop woop

Skulle vilja skriva något långt och bra om kvinnokamp, likalön och kärlek. Men tidsbristen gör att jag nöjer mig med att ge kärlek till alla som kämpat och alla som kämpar. Puss och kamp.
(Och en bild på en man)

Dansaren is in town

Ägnar mina dagar åt diverse workshops vi har i skolan. Utforskar akustik ena veckan, har skissteknik nästa och så lite ljusstudier på det. Lite lätt lost in space.

Söndagsmatlagningen

Trots att vi sa att vi bara skulle laga något enkelt så slutar det sällan så. Tre timmar senare står vi där. I ett kök som ser ut som ett slagfält med som dofta gudomligt.

Söndagsmatlagningen är smått helig. För en gångs skull så är alla hemma och som den food junkien jag är så känner jag mig först redo inför veckan när jag har lagat en massa mat. För oavsett vad som händer så kommer jag alltid ha god mat. Bakade mitt livs första pitabröd vilket var ett gastronomiskt halleluja-moment tillsammans med dhal, stekt zucchini och till det en yoghurtröra med äpple i. Som vanligt när något sådant inträffar så frågar jag mig alltid varför jag inte gjort det förr och varför jag någonsin skulle äta något annat.

Yoghurtröran då.

500 g turkiskt yoghurt
1 äpple (vet inte namnet på sorten, men ett ganska syrligt fast matäpple använde jag)
1 vitlöksklyfta
mynta (jag hade torkad, färsk är nog ännu godare.)
peppar
salt

Hacka äpplet. Blanda ihop. Ät. I pita. Med dhal. Med allt annat. Med sked. Rakt upp och ner.

Den tröstlösa jakten på svart hattflor

Jag såg framför mig en rosa mössa med svart pompom och ett litet svart hattflor. Fab på ett diskret sätt. Men hattflor är inte något som det finns så stor tillgång på, så blev ett lite mer bling-bling tyg. Konceptet med hattflor på en mössa har jag från början ursprungligen skamlöst snott från en designer som hade en butik på Brick Lane som jag brukade gå förbi ibland när jag bodde i London. Tänk så mycket roligare livet skulle vara om alla hade mössor som var mer på alla sätt och vis. More is more.

Garnet heter Karisma och kommer från Drops, den är stickad på stickor 5 och mönstret är helt improviserat.

För vem byggs Umeås kulturhus?

I Umeå så pågår en stadsomvandling, delvis i samband med kulturhuvudstadsåret. Delar av det består i bygget av ett nytt kulturhus som det är en hel del kontrover kring. Debattartikeln som jag skrivit för Feministiskt Initiativ publicerades idag i Västerbottens Kuriren så read and enjoy.

Kulturhuvudstadsåret invigs med pompa och ståt men mycket av kulturhuvudstadsåret har kommit att handla om bygget av det nya kulturhuset.
För kulturhuvudstadsåret kunde ha handlat om mer kultur för oss som bor i Umeå. Mer teater, gratis konserter, prova-på slöjd och stöd till de verksamheter som finns. Istället läggs pengarna på ett skrytbygge. Kulturväven. Huset byggs inte i första hand för att vi behöver ett nytt kulturhus utan för det passar bilden av det nya Umeå. Kulturen ska inte längre skapas av oss medborgare, den ska konsumeras.

Kostnaderna för bygget blir dessutom betydligt högre än planerat så det i den första budgeten glömdes ”hyresgästanpassning” – så som innerväggar. Detta medför ökade löpande kostnader för lokalhyra och det är kulturförvaltningen som kommer behöva skära ner på annan verksamhet för att ha råd att finansiera det i framtiden. Att omtyckt kulturverksamhet läggs ner samtidigt som pengar satsas på ett skrytbygge anser inte vi från Feministiskt initiativ är ett ansvarsfullt sätt att hantera medborgarnas pengar.

Kulturväven måste ju då fyllas med verksamhet. En verksamhet som ska flytta dit är stadsbiblioteket. Diskussionerna kring biblioteksflytten började med argumentet att biblioteket hade vuxit ur sina lokaler och skulle få större i det nya kulturhuset. Så blir nu inte fallet, de kommer istället ha plats för färre böcker. En majoritet av Umeås innevånare vill att biblioteket ska få ligga kvar där det ligger. Placeringen vid busstationen gör det möjligt även för de som var svårt att gå, äldre och rullstolsburna, att besöka biblioteket och dessutom tar många chansen när de har några minuter över innan bussen går. Biblioteket är en av de sista platserna i centrala Umeå där det är möjligt att vistas utan att behöva köpa något. Att flytta ett välfungerande bibliotek som ligger centralt och tillgängligt vid Vasaplan tvärt emot vad de flesta medborgarna önskar är inte rätt väg att gå.

De folkvalda har ett ansvar att förvalta våra gemensamma resurser. Men när kulturverksamhet läggs ner och otillgängliggörs och pengarna istället läggs på att bygga ett nytt kulturhus för dess egen skull, inte för att det behövs, då är det inte för oss invånare det byggs. Staden bör finnas för oss som bor här.
Ett faktum som vi på Feministiskt Initiativ tycker att Umeås kommunpolitiker behöver påminnas om.

Ut med rasisterna – in med feministerna!

Jag kan ha lite svårt för det slagorden men när det gäller EU valet så stämmer det verkligen. Det är skrämmande hur många rasistiska och nazistiska partier som sitter med och styr i EU, då det är så många beslut om integration, miljö och social välfärd som fattas där. Just därför behövs det vettiga åsikter där. När jag läser F!s valplattform inför EU valet och blir så glad och stolt över vad som står.
Att lägga fokus på vad som är viktigt, nämligen att människor ska ha det bra. Det handlar om mänskliga rättigheter, istället för att stänga ute folk som flyr från krig så borde vi hjälpa. Att kritisera idén om att obegränsad tillväxt inte är möjligt och att det krävs en omställning för en hållbar miljöpolitik. Samt synen på ekonomi som något som används inte för sin egen skull utan för att kunna göra det så bra som möjligt för oss människor.

Fuskolle aka cheating olle(?)

När jag beskriver staden jag bor i för mina icke-svenska vänner så låter det väldigt exotiskt. Far up north, almost without sunlight during the winter since it close to the arctic circle. Cold climat with heaps of snow, but occasionally can I see the northern light. Kan på så vis förstå mystifieringen av Umeå och Norrland i samband med kulturhuvudstadsåret, även om det blir så fel då 1.) Ingen som bor här tycker att det är exotiskt. Det finns snö. Och skog. 2.) Kulturen i Umeå inte finns för turister.
Men i ett försök att trotsa den norrlandskylan som trots allt finns så insåg jag att det krävs mer än en halsduk och satte igång med en halskrage av garnet som blev över efter att jag gjort min vinterturban.

 

Improviserade mönstret med garnet Eskimo från Drops med delvis stickor 8 mm och delvis virknål 7. 

Vem vågar röra sig i det offentliga rummet?

Skrivet detta inlägg som en del i bloggutmaningen från Fulskrattets som denna veckan handlar om det offentliga rummet. Frågan som ställs är: Hur är det offentliga fysiska rummet diskriminerande för de som inte passar in i funktionsduglig cismansnormen? Jag ägnar en hel del tid åt att fundera kring att fundera hur det byggda rummet påverkar hur vi lever våra liv, som den arkitektstudent jag är.

För precis som nästan allt i vårt samhälle så är det den vita mannen som är norm. Det är med honom i åtanke som torg och parker planeras, vägar byggs och belysning sätts upp. Det är mannen som ska röra sig i staden, ta sig från punk A till punk B och hitta på saker där emellan.

Jag hamnade i en diskussion om hur det  ofta när det i parker planeras för aktiviteter så byggs det slentrianmässigt basketplaner med staket runt. Skejtparker med staket runt. Staket som avgränsar. Det är inte bara en fysisk barriär som hindrar en boll utan gör det till ett ställningstagande att gå in. Att som tjej börja skejta, bland en majoritet av killar, bli svårare när det är ett så tydligt ställningstagande att gå in i en skejtpark och sätta sig i den utsatta situationen som det är. När parker istället byggs så att de kombinerar gångar och bänkar med platser där det går att skejta på skejtar också många fler tjejer.

Ett annat exempel i det psykologiska i hur offentliga miljöer byggs för att kvinnor ska visas där var ett belysningsprojekt i en park. Där sattes det upp lampor som tändes upp i en viss färg när någon gick där. På så sätt gick det att när en befann sig i parken att se var det fanns andra människorna då det på varje plats det fanns en människa lös i en viss färg. Att på förhand veta när en förväntas möta en annan människa ger en känsla av kontroll. Att ha kontroll gör att en känner sig säker.

Men så frågar jag mig vilken skillnad det egentligen gör. Det förändrar ingenting i realiteten, den faktiska utsattheten är lika stor. Samtidigt så vill jag säga ja: det gör skillnad. För när det känns tryggt så vågar jag gå hem själv på kvällen. Att kvinnor kan röra sig friare en vinst. Ett steg på vägen. 

Pärplatta goes köksklocka

Nu när vintermörkret börjar göra reträtt så går det äntligen att ta bilder i dagsljus på mer regelbunden basis. För ett tag sedan gjorde jag fyra små pärlplattor och slaktade en loppisklocka och revolutionerade tidsuppfattningen i vårt kök.

Hamburg och vidare!

Första terminen avklarad och portfolion inlämnad. Värt att fira att det inte blev en svart låda fylld med bubbelplast för att representera att denna termin har jag lärt mig att arkitekter klär sig i svart och att jag lever i en bubbla på skolan. Numera 1/10 arkitekt som någon sa. I student skrivande sitter jag på min säng och inser att jag verkligen borde lägga ifrån mig datorn och packa för om en timme lämnar jag detta snölandskap för att åka till Hamburg för Arkitektstudenternas årsmöte.

Lite mer politiskt korsstygn

När jag väl tog tag i att brodera färdigt bården så gick det undan med broderiet. Nu hänger det inramat med mina andra feministiska broderier på väggen över vår kökssoffa.

Norrskensturbanen

Lagom till att snön kom tillbaka till Umeå så tog jag tag i att att få klart min vinterturban. Ser framför mig hur jag ska gå längs älven medan snön långsamt singlar ner iförd min turban. Knarrandet från mina fotsteg i snön och de klara kalla luften. Sanningen är dock den att hitintills så är det mest när jag springer till bussen.

Det ursprungliga mönstret är en stickad rektangel i brioch stich (patentstickning på svenska). Det finns en hel del tutorials på youtube för det, jag kollade på ett par olika för att förstå tekniken då de förklara lite olika. En jag gillade var från The weekly stich. Det är egentligen väldigt enkelt, även om jag fick göra om ett par gånger innan jag fattade tekniken.
Jag stickar ju mest på engelska så kan inte de svenska förkortningarna, men tekniken görs:

Startrad: *yo-sl 1, k1*
Mönsterraden: *yo-sl 1, K2tog*

Sen är det bara att upprepa mönsterraden.

Det var ju meningen att det skulle bli en 1 meter lång rektangel, som sedan ska sys ihop. När jag testade att vira den runt mitt huvud så tyckte jag att det blev märkligt så efter va 65 cm (min huvudomkrets) så smalnade jag av stycket till halva bredden. Den biten av stycken var sedan biten som jag hade ovanpå huvudet när jag virade runt. Jag vet inte om illustrationen som beskrivning på hur det stickas är förståeligt men det var hur jag gjorde. Det är inte helt att rekommendera då det blev lite knöligt längst fram när jag rynkade ihop turbanen. Men ingenting inte en brosch kan dölja.

Mönstret (som mer är en inspirationsbeskrivning) kommer från Pickles och finns som gratismönster på pickles.no. Jag har stickat på stickor 5.5 mm med garnet Eskimo från Drops (100 m per 100 g)

En morgonrock

Det skämtas en del om att arkitekter inte sover och denna veckan har det verkligen varit sant. Men en deadline down och två till to go. Efter att rivstartat efter jullovet och bara varit hemma och sovit några timmar per natt så har det inte blivit mycket annat kreativt blivit gjort. Annat var det på jullovet. 

 

Jag fick en morgonrock i födelsedagspresent som mest har legat i en låda och bidat sin tid sen jag flyttade från London. Men nu var det dags för den och möta lite textilfärg. 

Klippte ut enkla schabloner och tryckte.

 

Målade med pensel. Lät torka. Målade en sida till. 

Strök för att fixera. Tvättade. Klart.

Om mitt hus var en tekanna, eller tvärt om

Åter i ett Norrland försumbart kallare än Skåne. Lämnar huset som är fyllt av undangömda små skatter och som doftar från brasan i kaminen. Ägnade nyårsdagen åt att titta på Fröken Frimans krig, kvinnokamp och kostymfilm. Kombin är oslagbar, jag är helsåld och har fullt överseende för platta karaktärer. Inser även hur mycket den ligger i tiden, med storyn kring matfusket och en längtan efter att rädda världen genom bra och genuin mat. Besvikelsen över att det bara var tre avsnitt var total och jag övergick till Potter då det var ohemult länge sen sist jag läste första boken.

Havet

Promenerar längs havet. Lukten av salt. Hoppar på stenar och undviker vågorna som rullar in. Nicka som hälsning till de jag möter längs stranden. En av fiskarna hade tydligen sett en säl på morgonkvisten. Gamla nät som ligger hoptrasslade bakom fiskebodarna. Som jag saknar det när jag bor på andra ställen.