Pannband to the people

Efter att nästan frusit öronen av i mig i måndags så tog jag paus i mina andra stickningar för att göra något åt problemet. Trots att garnet är 100 % olja så är det riktigt trevligt för att vara akrylgarn.

London calling

Efter många olika framtidsplaner, varav de seriösare inkluderade Norge, Göteborg samt au pairande i Frankrike så tar jag nu mitt pick och pack och beger mig. För nästa tisdag så åker jag till London på en enkelbiljett. Min livsfilosofi trogen så tänker jag att det löser sig, och satsar på att fixa detta med jobb och boende på plats. Resefebern och packångesten har inte infunnit sig än, utan det känns bara exciting.

Broderi á la piazza

När jag i helgen var och besökte folkhögskolan jag gick på i fjor så blev jag väldigt peppad till att plocka upp broderandet. Maskinbroderi har dessutom den fantastiska fördelen att det går snabbt undan, en stund under en eftermiddag är allt som behövs. Även om resultatet blir därefter. Själva motivet är fritt efter ett foto taget när jag tågluffade.

Hår, hår, hår.

Bästa museet alla kategorier måste ju vara Nordiska. På något sätt så lyckas jag nästan pricka in det varje Stockholmsbesök. På gränsen till pinsamt.

Men deras nuvarande tillfälliga utställning då. Klart bättre än den om Plast, slår Skolslöjden och är nästan i nivå i att tävla med Modemakt. Ämnet är hår. Med utställningstitel Hår - attraherande, generande och provocerande. Hela grejen med hår tycker jag är väldigt intressant. Delvis i den rent ytliga bemärkelsen då jag byter frisyr ofta. Men framförallt i alla de normer som yttrar sig i hår. Jag har tidigare skrivit om kroppsbehåring på tal om detta med att kvinnor förväntas raka sig. Tydligen så kom detta med att raka armhålorna i samband med 20-talets ärmlösa klänningar, då armhålorna för första gången i modern tid började synas offentligt. Rakhyvelstillverkaren Gillette var inte sena att utnyttja det faktumet att armhålorna nu syntes och började göra reklam med glamorösa hårlösa kvinnor. På så sätt så skapade de en helt ny marknad i och med det hårlösa idealet. Det måste vara många miljoner som de tjänat under åren på rakhyvlar som ingen tidigare känt behovet av att köpa.

På utställningen fanns även en exposé över hur hårmodet har förändrats sen medeltiden, samt grejer gjorda av hår. Som Sandra Backlund som gjorde en kollektion med hår fanns med på ett hörn, liksom smycken från hårkullorna i Våmhus. Så ett tips för alla som har vägarna förbi Stockholm.

Bilden är skamlöst snodd från Sandra Backlunds hemsida, tröjan var med i hennes kollektion Body Skin and Hair

Stickpeppen och poddradio

Mitt stickande brukar ligga på is under sommaren. Det är något med parasoll, linne och barfota som inte går ihop med en stickning. I höst återkom stickpeppen efter att jag ramlade över Stickpodden. Ett hett tips. Så den har jag haft i öronen bitvis under de senaste dagarnas stickfyllda tågtimmar. Bakom radiopodden finns två tjejer från Stickklubben som helt enkelt pratar stickning. Om allt från hur aktivister i USA stickat kvinnliga könsorgan (fittor/livmoder) som en del i kampen för fri abort till hur upphovsrättslagen ser ut när det gäller att använda andras mönster. 

Fjolårets mani, lovvikavantar

Resa med stil

Packar min kappsäck. Har lite svårt att välja kläder. Men allt blir bättre med en fin resväska. 

Verkstadshäng

Att hänga på verkstaden är trevligt, inte bara för att jag pysslar med att klä om möbler utan även för att sällskapet är förträffligt. Kreativa människor. Hon som driver verkstaden sysslar även med att arrangera diverse projekt och arrangemang inom kultursvängen. Och det mesta andra inom kultursvängen också, för den delen. Där finns även en japansk textilkonstnär som insåg att det med möbler är ju roligt att ha som sidoverksamhet. Han var även kock på Sveriges första sushirestaurang när den öppnade back in the days. Diskussionerna är högljudda och vi skämtar om att starta upp klubben 'Pyssel och politik - på en verkstad nära dig'. Som om inte det var nog så kan man även ibland undra om det verkligen är en möbelverkstad och inte ett hunddagis.

Lite som Edward Scissorhands

Spenderade helgen hos mamma som bytt lägenheten med den fantastiska utsikten mot villaområde. När jag vandrar runt i kvarteren kan jag inte låta bli att tycka att det känns så surrealistiskt. Alla dessa idylliska pastellfärgade lådor till hus. I min fantasi blir grannarna snabbt dysfunktionella familjer fyllda av mördare. Hur det i Nummer 14 bor en man som kidnappat sin egen dotter och har henne inlåst i källaren. Att frun i Nummer 17 planerar att giftmörda sin make eftersom att hon har upptäckt att han har en stor förmögenhet som han fått genom sitt pokerspelande men som han inte låter henne veta om då han köper saker till sin älskarinna för pengarna. I Nummer 10 däremot så bor det en ensammen liten tant med tio katter som ägnar sina dagar åt att titta ut igenom den neddragna persiennen och göra anteckningar om alla som går förbi. Allra mest skriver hon om den lilla gubben som bor mitt emot i Nummer 9 och som har döda krukväxter i fönstret och massa slipsar hängande från lampan i taket, de får han av sin son i julklapp varje år men eftersom att han aldrig använder slips så planerar han att sy ett tält av dem. Men tillsvidare får de hänga över lampan.

Sen har vi familjen som aldrig kan bestämma sig. Allting måste beräknas och övervägas noggrant. Testas och utvärderas innan några beslut kan tas. (Bilden är förvisso från i augusti, men det ser fortfarande likadant ut. Regnar bara lite mer.)

Här står jag och kokar min menskopp

Det jag har läst eller hört om menskoppar är alltid odelat positivt. Utläggningar om hur praktiska de är då de inte behöver tömmas så ofta och man hinner glömma att man har mens. Eller hur skönt det är att slippa kvalet i slutet av mensen när tampongen suger upp förmycket och det är sådär trögt och lite smärtsamt att dra ut samtidigt som bindan gör att man blir sådär otrevligt varm och fuktig. Dessutom är det billigare än att hela tiden köpa mensskydd som förbrukas. Under en utekväll ägnade en bekant större delen kvällen åt att övertala resten av gänget hur fantastiskt menskoppen var. Kanske inte så anmärkningsvärt, om det inte var för att denne bekanta var en man. Som av förståeliga skäl aldrig själv provat en menskopp eller ens att ha mens. Men var desto mer committed till detta med att leva självförsörjande och inte konsumera. Men om till och med någon som aldrig haft mens är övertygad om menskoppens överlägsenhet så måste den ju vara bra. Eller?
För min erfarenhet är inte alls densamma. Även om jag håller med om allt i teorin så var detta med menskopp inte alls en speciellt kul erfarenhet i praktiken. Första gången jag testade lyckades jag överhuvudtaget inte att stoppa in den. Fett ont gjorde det. Nästa mens hade jag peppat mig till ett nytt försök. Denna gången funkade det bättre men att få ut den var panikartat och ett tag trodde jag att jag aldrig skulle få ut den. Dessutom kändes som om att det gav en föraning till hur det kan vara att föda barn. Därefter lämnade jag den till sitt öde liggandes i badrumsskåpet i drygt ett år. Kände mig ganska ensammen i mina dåliga erfarenheter av den, mot alla andras översvallande beröm för den. Senare ramlade jag över inslaget när Ligga med P3 testade menskoppar. Hög igenkänning på det. Framförallt var det skönt att höra att någon annan tyckte att det var jävligt knepigt i början. Så jag gav den en ny chans. Vi är inte helt vänner än. Jag och menskoppen. Men det är på gång.

Höst i trädgården

Lokalradion är den enda kanalen vi får in på verkstaden och därför lyssnar vi mycket på dåliga ordvitsar och reklamginglar som sätter sig på hjärnan. En av dem är reklamen för en plantskola där de säger "Den som planterat ett träd har inte levt förgäves".

Kanelbullens dag

Inser att detta allt mer börjar lika en matlagningsblogg. Men det kan jag leva med. Och det är ju ändå kanelbullens dag.

Receptet som kommer ifrån bloggen Brödpassion som förvrigt skrivs av en fransk surdegsbagare som sommarpratade i år och hade fantastiska utläggningar om hur brödbak kan lösa väldens problem. Surdegskanelbullar blev det alltså. Imorse när jag tittade till degen efter dess nattjäsning så hade absolut ingenting hänt. Surdegen, som brukar leverera, hade inte gjort sitt jobb så jag blandade i jäst istället och körde bara på långjäs. Men, sjukt goda kanelbullar. Även om jag tror att hemligheten mer ligger i hur de snurras än något annat. Inga torra yttre varv här inte. Och med lite Jaques Brel som bakgrundsmusik så går det galant.

Som kejsarens nya kläder, fast tvärt om

Möjligheterna är oändliga. En eftermiddag. Ett oskrivet blad. Vad ska den ägnas åt. Vad är det du säger? Skulle jag klä om en pall?

 

 

Ibland kan man förövrigt undra. Pallen, som tillhörde en liten tant, hade från början en liknande blommigt tyg. Men med brun botten, vilket var fult. En förändring var nödvändig. Lagom mycket förändring. Hur skulle det annars gå i mellanmjölksland.

Det värsta med nya böcker är att de hindrar oss från att läsa de gamla

Besökte bokmässan i helgen. Fick och köpte böcker. Hängde i Hemslöjds monter och fick ett nystan vitt lovvikagarn för att sticka något till Cirkus Cirkör som har en föreställning på temat om det går att sticka fred. I Hemslöjdens monter fanns även Slöjdporr som sålde sin väggkalender Slöjdlustar. Jag ångrar lite att jag inte köpte den, själva kalendern var som det låter mjukporr med slöjdare omgivna av garn, stickat eller annat slöjdrelaterat. Tycker att hela idén är underbar.

Var också och lyssnade på seminarium med UnderbaraClara som diskuterade bloggfenomentet på temat ”Hemmafru eller makthavare”. Det var intressant att lyssna på, även om mycket av tiden gick åt till att introducera Clara och vad hon bloggar om. Istället kunde jag önskat att det gick in lite mer på djupet. Men något intressant som hon påpekade var hur systemet med 8 timmars arbetsdag är en kvarleva från när mannen jobbade och kvinnan skötte hushållet. Vilket är helt sant. Även om jag sen tidigare är för 6 timmars arbetsdag så har jag inte tänkt på det sättet. För hon har ju helt rätt. Att båda parterna i en familj ska jobba 8 timmar och dessutom ta hand om barn, laga mat, städa och hinna ha fritid funkar ju inte. Det märks om inte annat i hur fler och fler familjer betalar andra för att städa deras hem, läsa läxor med deras barn och köper färdig eller halvfärdig mat.
Mitt resonemang sen tidigare är att istället för att fortsätta att få mer och mer pengar och högre och högre material standard så hade det varit bättre om vi istället använde den vinsten till att jobba mindre. 

Stor kanelbulle i Haga, aka Hagabulle