Dip-dye glädjen

Jag gav mig i kast att färga i gradient. Tidigare har jag bara färgar saker där allt ska ha samma nyans så körde hälften hälften på läsa in mig och testa mig fram. Men nu behövde göra det för ett skolprojekt men oj vad kul det var. Fick feeling och ville färga allt jag äger och har. Nöjde mig med det vita så blev bara två ynkliga trosor som blev impulsfärgade.

Steg ett. Preppa det du ska färga. Dvs, tvätta det om det är en ny textil för att få ur kemikalier som det impregnerats med så färgen fäster bättre.

Steg två. Färg. Jag hittade småpåsar med textilfärg för handfärgning, blandade för att få rätt nyans. Min färg skulle det varmfärgas med, så körde med en stor gryta där jag fick plats med mycket vatten så textilen fick plats att röra sig så det inte riskerar att bli fläckigt.

 

Steg tre. Beroende på vilken typ av gradient du vill ha så kan själva färgandet göras lite olika Jag ville att min skulle gå från vit via väldigt ljus nyans ända till mörkröd och gjorde ett par tester innan jag körde på. Jag blandade ut pyttelite pigment med vatten och doppade allt fram till översta kanten i en halv minut och drog sen upp den översta biten ur vattnet. Därefter blandade jag successivt i mer pigment i vattnet (jag förblandade i en burk pigmentet med vattnet för att slippa klumpar) och lät det ligga i. Så för den nedersta mörkaste biten så hade jag i allt pigment och det fick koka i färgningsbadet i en halvtimme (vilket var den rekommenderade tiden på färgens förpackning) 

 

Värt att veta är att om tyget är fuktig så suger det inte upp färgen högre än du doppar och du har mer kontroll, men å andra sidan så vill du ha den snygga klassiska dip-dye effekten av hur färgen sugs upp i tyget så behöver det vara torrt för att det ska ske.

 

Steg fyra. Skölj ur all överflödig färg. Gör det uppifrån så inte det vita får färg på sig då det blöder friskt i början. När vattnet rinner klart är det bara att hänga upp på tork och det är klart.

 

Finito!

Makramé och makradu

Ägnade min söndag åt att knyta knutar efter workshopen jag hade i fredags. Hade ett halleluja moment över att lära mig en ny teknik baserad på garn/textilie. Makramé har jag förvisso hört om tidigare och insåg såhär i efterhand att jag sysslade med det på mellanstadiet när vänskapsarmband var poppis, men insikten att jag kan använda det till större saker kom efter en timmes genomgång på flamländska. Älskar stickat och virkat när det är off scale och oversized så de arkitektoniska möjligheterna känns oändliga med att knyta knutar. Ska bara förstå var jag köper rep i detta landet.

 

Lite tutorial finns här om nån är sugen. 

Hår

Fascinerande och ganska äckligt. Hår. Strån i handfatet. Växer på kroppen. Samtidigt som jag inser att jag bara äcklas över det för att det är vad som förväntas av vår kultur. Matas av reklamer för hårborttagning. Rakar, laser, plockar, vaxar. Håriga ben, armhålor, kön. Håret på huvudet går bra. Så länge det sitter där det ska. Men just därför blir det så fascinerande när det inte gör det. Att brodera en fitta av hår är nog i den bemärkelsen en del i min egen process i att göra upp med mitt förhållande till behåring.

Pärplatta goes köksklocka

Nu när vintermörkret börjar göra reträtt så går det äntligen att ta bilder i dagsljus på mer regelbunden basis. För ett tag sedan gjorde jag fyra små pärlplattor och slaktade en loppisklocka och revolutionerade tidsuppfattningen i vårt kök.

Vi presenterar stolt: UMAN Magazine

Igår var det release för nya numret av UMAN med skumpa och skumtomtar. Jag sitter med i redaktionen bestående av studenter på Umeå Arkitekthögskola som gör tidningen och har under hösten har vi utöver allt annat som ska hinnas med fått ihop en tidning.

Temat för tidningen är 2015. I Umeå så är det väldigt mycket prat om 2014 då vi är Kulturhuvudstad och vad som händer därefter diskuteras sällan. När jag flyttade upp till Umeå så möttes jag av stad fylld av missnöje inför vad som pågår. Det byggs ett nytt kulturhus, Kulturväven, dit de mesta pengarna går och många av de existerande verksamheterna i form av friteatrar och musikscener kommer läggas ner för att finansiera detta. Biblioteket kommer flytta från sina nuvarande större, centralare lokaler till mindre i det nya kulturhuset. Att kulturhuset dessutom är kombinerat med ett stort hotell bidrar inte till att folk frågar sig för vem allt detta görs. För inte är det för umeåbornas skull. Så om det och annat som vi tycker är viktigt, som vad hållbart byggande är och vad vi skulle kunna göra åt bostadsbristen blandat med en hel del satir handlar vår skoltidning om.

Så, nästan slut på skamlös reklam. Tidningen finns att läsa online på på hemsida uman-mag.com och går även att beställa därifrån. Just nu är det fortfarande lite oklart med olika återförsäljare men den kommer gå att ta tag på från lite olika ställen runt om i landet.

Sent i November (Mer på riktigt denna gång)

Jag och mina lampor har fortsatt vår historia. Denna gången i kombination av att göra av med restgarner och lära mig sticka flätor. När jag tidigare loppisfyndande lite lampdelar fick jag däribland med mig en hiskelig lampskärm. Jag slaktade den men behöll själva stålstommen.  Sen var det bara att använda hönsnät för att få till min önskade form på lampskärmen och lite ståltråd för att fästa den. Själva den stickade lampskärmen blev lite som en stor provruta med olika sorters flätor och strukturer som jag prövade mig fram med. Ena flätan blev ganska ful då jag gjorde fel med själva flätandet men det syns ju inte om jag har den sidan mot väggen tänkte jag och stickade vidare. Snart kanske mitt sovrum till och med ser beboeligt ut (För jag har fortfarande lite svårt för att hantera de gröna väggarna)

Sent i november (nåja, nästan)

Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann. 
Men vem ska trösta Knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är.   

Mitt rum har varit nästan höljt i mörker fram till nu. Lampor har inte varit speciellt högt upp på min prioriteringslista, men med novembermörkret så blir behovet plötsligt stort. Det blev secondhandande av lampdelar för att lysa upp hemmet. Sladdar, lampfötter och skärmar. Med stråltråd så sitter saker och ting ihop. Med jättefina skuggor på väggen. I mitt tak hänger en annan lampa. Det är en tillfällig lösning men som de flesta av sitt slag så tenderar de att bli permanenta. Hönsnät och sen många varv med garn runt. Mina väggar är täckta av skuggor och rör man vid taklampan så dansar de över väggarna.

A girl should be two things: classy and fabulous.

Denna byxdressen får mig att känna mig fabulous när jag har på mig den. Elegant och sådär lagom dekadent. Jag ser framför mig hur jag enbart dricker ut kristallglas, ständigt har levande ljus tända och hur mitt hem är fyllt med oljemålningar med guldramar och sidensjalar som ligger slängda här och där. Lite Sally Bowles i Cabaret.
Min halloweenutklädnad för i år skulle nämligen ormtjusare och eftersom att det inte bara kräver sin orm utan även sin dräkt så ställde jag och en vän till med syjunta. Precis som alltid så går det aldrig på räls, så dräkten är ihoptråcklad efter att symaskinen slutade samarbeta. Det ultimata plagget skulle jag kunna kalla det. Provdockan ger den förvisso inte riktigt rättvisa. Funkar alltid, med blingbling till så blir den party men den är superskön och är perfekt för att mysa runt i hemma. Enda giltiga anledningen till att inte ha på sig den borde vara att man ligger i badet och dricker whisky. Livet är för kort för att inte känna sig fabulous.

 

Något upp på väggen

Någonstans mellan att jag cyklar fram och tillbaka till skolan, läser sånt som måste läsas, bakar bröd och annat så gör jag en ansats att få mitt rum lite mer beboeligt. Eftersom att jag flyttade upp till Umeå med flyg och två resväskor så var det väldigt tomt till att börja med. Det går förvisso långsamt med stadigt framåt. Som mina loppisfyndade ramar.


De, jag och lite akrylfärg en kväll. Jag tänker att jag ska ta och vara lite kreativ någon dags och göra något att rama in. Men vykort är fina. Likaså servetter. Det andra får bida sin tid lite till, kanske jag tar tag i att fålla mina gardiner idag nu när vi fått en extra timme. Även om de är tacksamma att enbart ha slängda över gardinstången i väntan på att fixas till.

Nymålade skor från down under

Jag älskar saker som har en historia. Som dessa skorna. Tekniskt sett är de nog stöldgods. De kommer från när jag bodde  i Australien och vi var ute vid barriärrevet vid något tillfälle. Eftersom att korallerna är vassa så är barfota en dålig idé när man som vi skulle ut och promenera på revet vid lågvatten. Därför samlade de in kvarglömda skor som man fick låna om man ville. Vi kan säga att jag gjorde ett långtidslån. Skorna användes sen flitigt innan de glömdes bort i ett hörn. Tills nu. Jag håller nämligen på att gå igenom mina saker och har ångest över vad jag ska packa och ta med i flytten. Tillbaka till skorna då, som förutom att de är brutalt missfärgade är i förvånansvärt bra skick. Jag letade reda på textilfärg, målade, lät torka och strök dem för att fixera färgen, tvättade bort den överflödiga. Lite längre liv till dem.

Spexar till mina naglar såhär en söndagseftermiddag

Hittade mitt 3D nagellack när jag grävde i resväskan. Superenkelt koncept egentligen, först nagellack och innan det hunnit torka så antigen doppar man den i glittret eller häller över. Sen är det bara att låta torka. Jag införskaffade två varianter billigt från Primark någon gång i somras, en med små kulor och en med glitter. Men medan jag jobbat på en restaurang så går detta med målade naglar inte så bra så det har inte blivit så mycket av fram tills nu. Själva glittret sitter egentligen ganska dåligt och framförallt de små kulorna ramlar snabbt av. Men funkar för en kväll.

Här har jag gått och trott att korall skulle vara en röd färg

Min Jag-är-pank-och-får-inte-köpa-något gick bra fram tills att jag promenerade förbi en färgaffär där de sålde utrangerade provburkar för £1 styck. Jag tog det som en hint om att ta tag i projektet att fixa till en sunkig stol som har stått i vårt kök så länge någon kan minnas.

Det hela blev väldigt puttenuttigt, men plötsligt har alla mina projekt börjat bli det utan att jag vet hur det gick till. Mitt bristande tygförråd kan nog bidra, för man tager vad man haver och då får ett slaktat örngott från Ikea duga utmärkt.

Så föll jag i det svarta vimpel-hålet

Så hamnade även jag där, med vimplar på väggen. Enastående koncept kan jag dock tycka. Mysigt att göra, livar upp väggen som jag inte får göra några märken på och således sätta upp något direkt på. Grävde fram pyssellådan med tuschpennor och färgglatt papper, det är något med tuschpennor som får det att kännas som att jag fortfarande går på fritids.

Har tillslut börjat använda det fina lilla underlägget som jag snodde från en bar. Funderade ett tag på om jag skulle sätta upp det som en tavla istället.

33 ways to stay creative

  

Jag kan ibland känna hur jag tappar bort min kreativitet. För det är så lätt att bli bekvämt och bara bli matad med underhållning istället för att skapa något själv. Även om det är vad jag egentligen älskar. Kan behöva något som ger mig en push för att hitta tillbaka. Älskar listor gör jag dessutom, så vad kan vara bättre. Har tryckt denna på en tygkasse, dock översatt till svenska, för att se till att påminna mig själv regelbundet. 

Det som är vackert här i världen är motståndet

Tittade på V för Vendetta. Nästan exakt ett år sedan förra gången. Älskar den filmen. Fick mig att tänka på en av mina favoritdikter. Är osäker på vem som skrivit den, men den var med i filmen Terrorister som handlar om göteborgskravallerna. Fastnade så starkt för den att jag var tvungen att skriva ner den första gången jag hörde den.

Det som är otäckt här i världen
är förtrycket och orättvisan.
Då människor skadar människor,
djur
och natur.

Det som är vackert här i världen
är motståndet.
Då människor säger
"nu får det fan vara nog"
och agerar.

Det som är tragiskt här i världen
är alla som kan göra något men som inget gör.
De som intalar sig själva
att de inte har tid,
att de inte har ork
och att det inte är deras problem.
De som hellre ser på tv...

Förtrycket och orättvisan
finns överallt omkring oss.
Men även motståndet.
För det finns människor
som vet att om man kämpar
kan man förlora.
Men om man inte kämpar
har man redan förlorat.

Önskar att jag hade en tryckverkstad, förslagsvis utvecklingsbar som går att förvara under min säng

Inser hur länge sen sist det var jag satte mig och tog tid till att skapa. Sånt man inte inser att man saknat fören man gör det. Lite som mannagrynsgröt alltså.

Presentinslagning á Kajsa Warg

Man tager vad man haver, heter det som känt. Så slår in mina julklappar i tidningspapper, klipper i kassar från affärer och annat jag kan hitta. Nu är det bara att hålla tummarna för att de överlever i resväskan hem till Sverige för julfirande. 

Det är uppror i min bokhylla

Lite som Edward Scissorhands

Spenderade helgen hos mamma som bytt lägenheten med den fantastiska utsikten mot villaområde. När jag vandrar runt i kvarteren kan jag inte låta bli att tycka att det känns så surrealistiskt. Alla dessa idylliska pastellfärgade lådor till hus. I min fantasi blir grannarna snabbt dysfunktionella familjer fyllda av mördare. Hur det i Nummer 14 bor en man som kidnappat sin egen dotter och har henne inlåst i källaren. Att frun i Nummer 17 planerar att giftmörda sin make eftersom att hon har upptäckt att han har en stor förmögenhet som han fått genom sitt pokerspelande men som han inte låter henne veta om då han köper saker till sin älskarinna för pengarna. I Nummer 10 däremot så bor det en ensammen liten tant med tio katter som ägnar sina dagar åt att titta ut igenom den neddragna persiennen och göra anteckningar om alla som går förbi. Allra mest skriver hon om den lilla gubben som bor mitt emot i Nummer 9 och som har döda krukväxter i fönstret och massa slipsar hängande från lampan i taket, de får han av sin son i julklapp varje år men eftersom att han aldrig använder slips så planerar han att sy ett tält av dem. Men tillsvidare får de hänga över lampan.

Sen har vi familjen som aldrig kan bestämma sig. Allting måste beräknas och övervägas noggrant. Testas och utvärderas innan några beslut kan tas. (Bilden är förvisso från i augusti, men det ser fortfarande likadant ut. Regnar bara lite mer.)

Tapetserarverkstad

Som jag inte nämnt så praktiserar jag på en tapetserarverkstad. Ständigt fyllt med överraskningar. Folk tappar så mycket saker som halkar ner i sidorna på soffor och fåtöljer. Som idag, när jag höll på att klä av en fåtölj och hittade en mobiltelefon. Det gör mig så nyfiken på historien bakom. Själva mobilen såg ut att vara av nyare modell och nästan oanvänd. Vem var det som tappade den och varför blev den aldrig upphittad? Saknade ingen den eller var i fåtöljen ett för random ställe att leta? Bredvid telefonen fanns (förutom ett armbandsur, pennor och en legobit) även en inköpslista skriven på ett papper från Regeringskansliet, närmare bestämt Finansdepartementet. Av döma av vad som stod på listan gissar jag på en barnfamilj (fiskpinnar, makaroner, ketchup, mjölk) som är medelklass (flingsalt, solrosfrön). Tillhör mobilen dem? Eller en gäst? Någon som jobbar på Finansdepartementet månntro?