Chuck på is

Chuck sitter på provdockan och bidar sin tid efter att jag insett att jag borde stickat storleken mindre och skulle behöva repa upp och börja om. Men just nu sitter den där den sitter och får följa vad som händer i vårt vardagsrum. Som homeparty med Linna Bruno från F!s riksdagslista och lite för många avsnitt av Game of Thrones.

En ny tröja on the needels

Förvisso inte min första tröja, men det känns nästan så. Kanske första seriösa tröjprojektet - efter ett mönster i vuxenstorlek. Hitintills så har det gått rasande snabbt och axelpartiet och en bit ner på bakstycket börjar ta form i samma takt som jag tar mig igenom avsnitt av Game of Thrones.
Garnet är ett billigt dropsgarn men svagt melerat så att det är fullt med lyster och jättefint. Är dock inte helt säker på hur bra färgen kommer göra sig som tröja i min garderob, men som garn älskar jag det.

Den tröstlösa jakten på svart hattflor

Jag såg framför mig en rosa mössa med svart pompom och ett litet svart hattflor. Fab på ett diskret sätt. Men hattflor är inte något som det finns så stor tillgång på, så blev ett lite mer bling-bling tyg. Konceptet med hattflor på en mössa har jag från början ursprungligen skamlöst snott från en designer som hade en butik på Brick Lane som jag brukade gå förbi ibland när jag bodde i London. Tänk så mycket roligare livet skulle vara om alla hade mössor som var mer på alla sätt och vis. More is more.

Garnet heter Karisma och kommer från Drops, den är stickad på stickor 5 och mönstret är helt improviserat.

Fuskolle aka cheating olle(?)

När jag beskriver staden jag bor i för mina icke-svenska vänner så låter det väldigt exotiskt. Far up north, almost without sunlight during the winter since it close to the arctic circle. Cold climat with heaps of snow, but occasionally can I see the northern light. Kan på så vis förstå mystifieringen av Umeå och Norrland i samband med kulturhuvudstadsåret, även om det blir så fel då 1.) Ingen som bor här tycker att det är exotiskt. Det finns snö. Och skog. 2.) Kulturen i Umeå inte finns för turister.
Men i ett försök att trotsa den norrlandskylan som trots allt finns så insåg jag att det krävs mer än en halsduk och satte igång med en halskrage av garnet som blev över efter att jag gjort min vinterturban.

 

Improviserade mönstret med garnet Eskimo från Drops med delvis stickor 8 mm och delvis virknål 7. 

Norrskensturbanen

Lagom till att snön kom tillbaka till Umeå så tog jag tag i att att få klart min vinterturban. Ser framför mig hur jag ska gå längs älven medan snön långsamt singlar ner iförd min turban. Knarrandet från mina fotsteg i snön och de klara kalla luften. Sanningen är dock den att hitintills så är det mest när jag springer till bussen.

Det ursprungliga mönstret är en stickad rektangel i brioch stich (patentstickning på svenska). Det finns en hel del tutorials på youtube för det, jag kollade på ett par olika för att förstå tekniken då de förklara lite olika. En jag gillade var från The weekly stich. Det är egentligen väldigt enkelt, även om jag fick göra om ett par gånger innan jag fattade tekniken.
Jag stickar ju mest på engelska så kan inte de svenska förkortningarna, men tekniken görs:

Startrad: *yo-sl 1, k1*
Mönsterraden: *yo-sl 1, K2tog*

Sen är det bara att upprepa mönsterraden.

Det var ju meningen att det skulle bli en 1 meter lång rektangel, som sedan ska sys ihop. När jag testade att vira den runt mitt huvud så tyckte jag att det blev märkligt så efter va 65 cm (min huvudomkrets) så smalnade jag av stycket till halva bredden. Den biten av stycken var sedan biten som jag hade ovanpå huvudet när jag virade runt. Jag vet inte om illustrationen som beskrivning på hur det stickas är förståeligt men det var hur jag gjorde. Det är inte helt att rekommendera då det blev lite knöligt längst fram när jag rynkade ihop turbanen. Men ingenting inte en brosch kan dölja.

Mönstret (som mer är en inspirationsbeskrivning) kommer från Pickles och finns som gratismönster på pickles.no. Jag har stickat på stickor 5.5 mm med garnet Eskimo från Drops (100 m per 100 g)

Torgvantar i tid för jul

Trial and error är min ständiga strategi, vilket har gjort att dessa vantarna har tagit sin tid. Första vanten i paret gjorde jag om ett antal gånger för att få flätningen som jag ville. Hur ofta den skulle vridas, att de skulle överlappa och hur breda de skulle vara. Dessutom så stickade jag den första vanten uppifrån och ner, och efter att ha krånglat med tummkilen så förstår jag nu plötsligt varför det är standard att sticka vantar nerifrån och upp.

Vantarna är stickade på stickor storlek 5 med ett garn som heter Ragg-strømpegarn från Hjertegarn (Aran, 154 m per 100 g). Finns även som projekt på min Ravelry, med lite fler bilder.

En stickad distrasa mitt i julkaoset

Någonstans mellan att jag är i skolan och jobbar och hemma och sover så har jag hunnit med en del julklappsstickning senaste tiden utan att riktigt förstå det själv. Förmodligen mycket tack vare att små projekt som denna disktrasan går snabbt. Bristen på dagsljus att fota i gör dessutom att det inte blir så väldokumenterat.

Sent i November (Mer på riktigt denna gång)

Jag och mina lampor har fortsatt vår historia. Denna gången i kombination av att göra av med restgarner och lära mig sticka flätor. När jag tidigare loppisfyndande lite lampdelar fick jag däribland med mig en hiskelig lampskärm. Jag slaktade den men behöll själva stålstommen.  Sen var det bara att använda hönsnät för att få till min önskade form på lampskärmen och lite ståltråd för att fästa den. Själva den stickade lampskärmen blev lite som en stor provruta med olika sorters flätor och strukturer som jag prövade mig fram med. Ena flätan blev ganska ful då jag gjorde fel med själva flätandet men det syns ju inte om jag har den sidan mot väggen tänkte jag och stickade vidare. Snart kanske mitt sovrum till och med ser beboeligt ut (För jag har fortfarande lite svårt för att hantera de gröna väggarna)

Norrsken

En kväll när jag var på väg hem för ett tag sen så brann himlen i grönt. Vi stannade våra cyklar och enbart tittade som förtrollade av norrskenet. När jag senare samma kväll låg i min säng för att sova så såg jag det röra sig över himlen genom fönstret. Magiskt. Norrland är inte enbart vackert utan har dessutom en väldigt tidig höst. Därför stickar jag på en vinterturban för att slippa frysa om öronen nu när vintern närmar sig. Ljusgrön till färgen, även om det inte syns på bilden.

Ett par alldeles förstora sockar

Under ett infall att jag borde göra mig av med restgarner så påbörjade jag ett par raggsockar för att göra mig av med två nystan rosa garn. Utan att fästa någon som helst uppmärksamhet på stickstorleken så greppade jag närmaste strumpstickor och satte jag igång med mitt standardmönster för raggsockar. När jag hunnit sticka en bit på på skaftet insåg jag att det var ett par väldigt tjocka stickor så allt blev gigantiskt och tänkte att det helt enkelt får bli en stor storlek. Min mormor ska få en stickad julklapp så tänkte att det blir bra med stickar som tema till henne och morfar. Eftersom att det nog skulle bli lite tajt med garn för den storleken så köpte jag grått garn för att blanda upp det. Resultatet blev att jag har nästan ett nystan rosa garn kvar och lite grått. Plus minus noll i garnförrådet alltså.

Målgång på spetssjalen

Jag har tillslut kommit i mål med sjalen som jag började sticka i somras. Det är den första spetsstickningen som jag gör så det känns som lite av en bedrift. En hel del svordomar över tappade maskor och mönsterdiagram som jag inte förstår har det blivit men färdig blev den och fin är den. Lär definitivt bli mer spetsstickning framöver, även om nästa gång får bli något som är mer min stil och inte bara för att det är kul att sticka.

Mönstret heter Ginkgo Shoulderette Shawl och finns som gratismönster på stickcommunity Ravelry. Jag har stickat den med ett garn som heter DyeforYarn som är blandning av silke och merino som jag köpte på Loop när jag bodde i London. Garnet är fingering weight (400 m per 100g) och jag har stickat den på stickor storlek 4.

Skolstart för livet som arkitektstudent

"Glöm arkitekten med stort ego som skapar i sin egen bubbla. Vi har haft en tid i vår kapitalistiska ekonomi där det har varit en stark ekonomisk tillväxt och det har byggts massor med stora byggen i Arabländerna och Asien. Glöm det. Det är förbi. Vi ställs inför helt andra utmaningar nu. Oljan och kolen håller på att ta slut och vi måste bygga framtiden smart. För det måste vi kunna samarbeta."

- Sa en av mina lärare under vår introduktion på Arkitektutbildningen idag. Kontentan av vad ha sa var det i alla fall, för han pratade på engelska. Det känns verkligen som att jag har hamnat på rätt utbildning. Grundfokus på hållbarhet som genomsyrar och, vad det verkar som, mycket av att befinna sig i en skapande process. Förövrigt så vräker regnet ner över Umeå och jag fortsätter på min autopilotstickning - raggsockar.

Ginkgo sjal on the go

Just nu är mitt större stickprojekt en spettsjal. Det känns lite random, för spettsjalar är inte riktigt ett plagg som jag klickar med. Men som jag fick erfara när jag pluggade modedesign, det finns många fler anledningar att göra ett plagg än att det är något man skulle vilja använda. Just nu är det att jag vill lära mig att sticka spetts. Samt att jag köpte ett underbart garn på Loop när jag bodde i London.

Mönstret som jag följer heter Ginkgo och finns som gratismönster på Ravelry. Mitten på sjalen består i princip enbart av ett slätstickat parti, så efter att jag greppat detta med yarn over/omslag så har det gått snabbt framåt. Sjalen har fått se en hel del av Londons tunnelbana. Sen började spettsdelen. Diagrammet för spettsen är egentligen inte svårt, men eftersom att jag aldrig har följt diagram förr så har jag fått repa upp och göra om ett par gånger. Blivit irriterad på sjalen och låtit den ligga ett par veckor. Men nu tror jag att jag åter har koll på vad jag gör.

Varandet i ett gränsland

Augusti. Packar ner saker i lådor. Virar papper mellan glasen. Ute faller regnet. Känns som första höstregnet. Packar in sängkläder i garderoben. Himlen är mörk. Kollar utgångsdatum och lämnar saker som går ut 2015. Det hinner gå åt under nästa sommar. Tove Jansson sa vid något tillfälle att hon älskade gränsland. Jag tror åtminstone att det var Tove som sa det, min farmor hävdade det och hon brukar ha rätt i sånt. Augusti som gränsland mellan sommaren och hösten. Skymningen mellan dag och natt samt stranden mellan land och hav. Jag älskar också Augusti. Även om jag gärna förnekar att hösten redan är på väg. Missförstå mig inte. Jag älskar hösten. Men inte riktigt än. Vattnet är fortfarande tillräckligt varmt för kvällsdopp. Även om dagarna är trots allt för kalla för min turkosa byxdress. Det är kanske därför det är ett gränsland.

 

 

Stretchig uppläggning

Påbörjade ett nytt stickprojekt och insåg att jag skulle behöva en stretchigare uppläggning än den som jag vanligtvis använder. Det ska nämligen vara resårstickat och stretchen kommer behövas även i mudden. Den som söker på youtube skall finna tänkte jag och ramlade över filmen How to knit the Super Stretchy Slipknot Cast on. Jag blir ständigt lika fascinerad över hur mycket det finns att lära sig.

På en buss ett tåg en båt

Jag älskar att resa. Att se nya platser och uppleva nya saker. Att vara på stationen innan jag åker och känna spänningen i luften av alla människor som är på väg någonstans. Är en sån underbar känsla. När jag åkte till Norwich för några veckor sedan var första gången som jag lämnade London på många månader. Att åka genom landsbygden och se träd och åkrar gjorde mig lycklig, som den lantis jag i grund och botten är. Nu packar jag min väska igen för en kortvisit i York. Frågan som återstår är dock, vad ska jag ha för stickning med mig?

Skuggsticka mig hit och skuggsticka mig dit

Roar mig med att lära mig nya sticktekniker och har gett mig i kast med detta med skuggstickning. Det hela går ut på att sticka ett motiv, som dock enbart syns snett från sidan. För att få fram själva motivet så stickar man omväxlande räta och aviga maskor. Jag har inte greppat tekniken helt och hållet än, men tänker att bästa sättet att lära sig är att göra. Beskrivning på hur man går till väga och inspiration hittade jag på Woolly Thoughts som har skrivit en hel del om illusion knitting, vilket är same same.

Blåbärstema

Mitt stickande har haft lite av ett bebistema senaste tiden. En barndomsvän till mig som ska få barn i juni hintade om hur fint hon tyckte att det var med blåbärsmössor. Garnet som jag köpt både räckte och blev över till mössan, så det fick bli ett matchande set istället.

En liten liten tröja

Stickade en tröja som present då en nära vän till mig fick barn nyligen. För en gångs skull så följde jag ett mönster, eftersom att uppskatta storleken på en bebis inte riktigt ligger bland mina skills. Helt och hållet kunde jag ju inte följa mönstret dock, och då färgerna fick mig att tänka på en cirkus så hittade jag på mönsterstickningen efterhand med det temat. Plockade in elefanterna och cyklarna från andra plagg jag har sett och körde på.

Knit fast, die warm

Gjorde kortvisit i Norwich för att hälsa på en vän nu i veckan. Utnyttjade tiden på bussen dit med att sticka och lyssna på podcast. Tänkte passa på att tipsa om den andra (!) svenska stickpodcasten som startade nyligen - Stick with us. Väldigt mysig, och det känns lite som att jag är tillbaka på folkis när jag lyssnar på dem. Efter ha arbetat mig igenom deras podarkiv så övergick jag till Stickpoddens senaste avsnitt.
 

Älskar allt nytt jag lär mig när jag lyssnar på poddar om stickning. Jag är mest självlärd och följer sällan mönster - så det är mycket tips, smarta knep och grejer jag inte känner till. Nu när jag var i Norwich så var jag inne i en gullig garnaffär, där jag efter att ha klappat lite på garner köpte stickmarkörer. Något som jag varken visste existerade eller att det fanns ett behov av innan jag började lyssna på stickpoddar. Såhär efter att ha testat så känns det som en oumbärlig pryl. Underlättar mitt liv. Eller åtminstone mitt stickande.