HAMNEN

De boende fick instruktioner om

att gå försiktigt

över cykelstigen

tills den vant sig

vid att vara cykelstig

de boende fick instruktioner

titta lagom länge ut över horisonten

för att inte genera den

i inledningsfasen

inte slita på den

eller börja ta den för given

havet såg inte på

havet såg inget alls

de boende märkte det
gick och la sig tidigare

än nödvändigt

Jag läser Hamnen av Sanna Hartnor. Poesi om arkitektur. Ett ängsligt nybyggt bostadsområde. Ett Västra Hamnen. Ett Hammarby Sjöstad. Jag är förvisso främmande för att bo där, men älskar hur texten med så får ord prickar rätt i medelklassens ängslighet, arkitektens ambitioner som inte riktigt når fram och hur de boende försöker göra detta nya vita fräscha till sina hem.

Reading is a discount ticket to everywhere

Till min glädje så sålde de klassiker för £2.5 i en bokaffär på Brick Lane. Så myser med Virgina Woolf och lite angel delight - nästan som chokladpudding fast med betydligt fler smakalternativ.

Att bo i NW

Strax innan jag flyttade till London fick jag boken NW av Zadie Smith av min pappa. Jag läste den. Gillade den. Men förstod den inte riktigt. Jag var inte helt klar med den när jag flyttade hit så den fick följa med i resväskan. Eftersom att mitt bibliotek här är synnerligen begränsat så började jag läsa om boken efter att nu har bott här ett tag. Tack och lov för det. Plötsligt är det så mycket som jag förstår som jag inte kopplade innan. 

I boken följer man fyra olika personer som växer upp i samma stadsdel i London och deras liv och försök att hitta ett liv utanför stadsdelen de växte upp. Barndom, tonår och vuxenliv. Men mer är något annat är det en historia om staden.
Att läsa om den fick mig att inse hur mycket jag har lärt mig om staden jag bor i. NW syftar på postkoden för Nord västra London, vilket är samma del av staden som jag själv bor i. Så plötsligt när de refererar till platser, gator och tunnelbanestationer så vet jag vad de menar. Jag börjar förstå företeelser, inställningar och referenspunkter.

Ska ta tag i att läsa Zadie Smiths mer kända bok White Teeth. Den ska tydligen handla om tre olika familjer i London och man följer dem och alla deras kultur och generationsklyftor. För flera år sedan läste jag några böcker som till stor del handlade om hur det var att växa upp i England som invandrare och/eller muslim. Om tvångsäktenskap, rasism och vänner. Jag inser nu att jag börjar förstå dessa personerna på ett annat sätt. Som några av brudarna på mitt jobb, muslimer vars familjer invandrat från Pakistan/Indien/Bangladesh. När de berättar historier om sina vänner och diskuterar relationer så är huruvida det var love-marriage eller arrangerat äktenskap något som behöver nämnas. Utan någon större värdering, utan mest konstaterande. Som uppvuxen i Sverige med synen där arrangerade äktenskap ligger i samma kategori som krig, svält och barnarbete så är det väldigt märkligt att höra någon prata om det som något okontroversiellt.

Det värsta med nya böcker är att de hindrar oss från att läsa de gamla

Besökte bokmässan i helgen. Fick och köpte böcker. Hängde i Hemslöjds monter och fick ett nystan vitt lovvikagarn för att sticka något till Cirkus Cirkör som har en föreställning på temat om det går att sticka fred. I Hemslöjdens monter fanns även Slöjdporr som sålde sin väggkalender Slöjdlustar. Jag ångrar lite att jag inte köpte den, själva kalendern var som det låter mjukporr med slöjdare omgivna av garn, stickat eller annat slöjdrelaterat. Tycker att hela idén är underbar.

Var också och lyssnade på seminarium med UnderbaraClara som diskuterade bloggfenomentet på temat ”Hemmafru eller makthavare”. Det var intressant att lyssna på, även om mycket av tiden gick åt till att introducera Clara och vad hon bloggar om. Istället kunde jag önskat att det gick in lite mer på djupet. Men något intressant som hon påpekade var hur systemet med 8 timmars arbetsdag är en kvarleva från när mannen jobbade och kvinnan skötte hushållet. Vilket är helt sant. Även om jag sen tidigare är för 6 timmars arbetsdag så har jag inte tänkt på det sättet. För hon har ju helt rätt. Att båda parterna i en familj ska jobba 8 timmar och dessutom ta hand om barn, laga mat, städa och hinna ha fritid funkar ju inte. Det märks om inte annat i hur fler och fler familjer betalar andra för att städa deras hem, läsa läxor med deras barn och köper färdig eller halvfärdig mat.
Mitt resonemang sen tidigare är att istället för att fortsätta att få mer och mer pengar och högre och högre material standard så hade det varit bättre om vi istället använde den vinsten till att jobba mindre. 

Stor kanelbulle i Haga, aka Hagabulle

Internationella bokveckan, typ

Nu är det Internationella bokveckan, åtminstone i den bemärkelsen att det cirkulerar som statusuppdatering på facebook. I vilket fall så tycker jag det är trevligt då jag gillar böcker. Tog en bild av bokhögen bredvid min säng. Smått pretto. Den boken som jag faktiskt läser just nu är Sommarboken. Den är väldigt fin. Jag älskar Tove Janssons sätt att skriva, och som min syster beskrev det så är det som att allt hon skriver är målat i akvarell. Jag läste början av den när jag var tolv, utan att minnas vilken bok det var, men berättelserna griper tag i en och har hängt kvar väldigt starkt. Boken passar bra till en kopp te, vilket jag häller i mig mängder av nu när jag är förkyld. Därunder ligger Existentialismen är en humanism, Shakespeares Kung Lear och Koranen. Kung Lear för att jag gillar att läsa draman och vill ha bättre koll på Shakespeare. De andra två för att det känns som allmänbildning och jag vill ha läst dem, vilket inte är den bästa motivationen. Så de ligger mest där och bidar sin tid.

Tanttrenden som vår tids feministiska våg

Sen jag började på folkis så har tanter varit ett ständigt närvarande fenomen. I min klass refererar vi ofta till oss själva som modetanterna. Mest för att vi inte lever schablonbilden av ungdomsliv. Utan går upp på morgonen och kokar kaffe. Sitter och stickar och går och lägger oss när andra på internatet går ut på lördagkvällen.

Men det är en lite knaper definition av tanten. För tant är samtidigt ett laddat ord. Trygg och stabil. Men tantlängd på kjolen vill ingen ha. Jag läste boken Supertanten som är skriven av Elin Ek (Som mest är känd som Grynet som införd tiara och rosa tyllkjol uppmanade tjejer att Ta ingen skit). Det är främst en kokbok, men handlar också mycket om tanter och hur en tant är. Mycket handlar om att inte bry sig om vad andra tycker om en. Om civilkuraget att säga till om vad som är fel. Om det så är att säga till en medpassagerare ta ner skorna från bussätet, även om det innebär att man räknas som surkärring.

Tanten som ideal är något som har vuxit fram iom husmorstrenden som kommit de senaste åren. Alltså att, främst kvinnor, börjar göra traditionellt kvinnliga sysslor som hobby. Som att koka sin egen sylt och brodera.
    Det är något som har blivit väldigt ifrågasatt. Vilket jag tycker är väldigt tråkigt, speciellt när det kommer från feministiskt håll. För oftast bygger den på en halvdan feministisk analys, med logiken att koka sin egen sylt är en kvinnofälla eftersom att det tar tid från aktiviteter som på riktigt är självförverkligande.

Istället för att inse att jämställdheten behöver att vi kvinnor bryter mot förväntningarna om hur vi bör agera, i samhället som är skapat av män. För 50 år sen var det provocerade när kvinnor sket i förväntningarna och istället skaffade jobb och var ute och festade på kvällarna. Men saker och ting förändras och det är nu det förväntade. Att då istället gå emot samhället normer, stanna hemma och koka sin egen sylt blir provocerande. Främst för att det är traditionellt kvinnliga sysslor. Och traditionellt kvinnliga sysslor har låg status och de vill ingen göra.
För den feministiska rörelsen har tidigare varit bra på att ta manliga attribut och sysselsättningar och göra dem tillgängliga för kvinnor. Men att lyfta fram de traditionellt kvinnliga har man varit sämre på. De glöms helst bort.

Men könsmaktsordningen finns kvar. Husmorstrenden bidrar till att höja statusen på det som är traditionellt kvinnligt. Vilket i förlängningen leder till att alla har mer att välja av vad de vill göra och hur de vill klä sig. Det är fortfarande en hel del att göra för att varje person, oavsett kön, ska kunna välja fritt vad hen vill gör utan att det värderas. Att kvinnor inte behöver bete sig och klä sig som män för att vara jämställda och bemötas seriöst. För om jag så går runt i en rosa klänning som får mig att se ut som en gräddbakelse och roar mig med att knyppla spetts så är inte det en anledning att inte ta mig på allvar.

Vårvinter och Mumin

Att vårvinter är som en egen årstid är något jag insett först i år när jag flyttat norrut. I Skåne hade vi inget av den varan. Där går det snabbt från snöstorm till barmark och vårblommor.
Så ljusa februaridagar med solsken och vår i luften, trots minusgrader, är något nytt för mig. Jag förstår att folk gillar vintern när den är såhär.

Jag har sysselsatt mig med att läsa Trollvinter av Tove Jansson. Handlar om hur Mumin vaknar upp ur vintersömnen och upptäcker en främmande vintervärld. Väldigt vacker saga, och bitvis mycket melankolisk. Det är något jag gillar med hennes böcker, att allt inte bara är glatt och fint utan att det finns mycket hemsk, sorgligt och ensamt i. I sista kapitlet i boken så kommer tillslut våren, och det beskrivs så fint hur det först bara är som en känsla. Sen börjar det töa, fågelkvitter och issprickning. Känns som att min läsning går i takt med det nuvarande vädret. För när jag läste om det så började verkligen våren komma.