Norrsken

En kväll när jag var på väg hem för ett tag sen så brann himlen i grönt. Vi stannade våra cyklar och enbart tittade som förtrollade av norrskenet. När jag senare samma kväll låg i min säng för att sova så såg jag det röra sig över himlen genom fönstret. Magiskt. Norrland är inte enbart vackert utan har dessutom en väldigt tidig höst. Därför stickar jag på en vinterturban för att slippa frysa om öronen nu när vintern närmar sig. Ljusgrön till färgen, även om det inte syns på bilden.

Något upp på väggen

Någonstans mellan att jag cyklar fram och tillbaka till skolan, läser sånt som måste läsas, bakar bröd och annat så gör jag en ansats att få mitt rum lite mer beboeligt. Eftersom att jag flyttade upp till Umeå med flyg och två resväskor så var det väldigt tomt till att börja med. Det går förvisso långsamt med stadigt framåt. Som mina loppisfyndade ramar.


De, jag och lite akrylfärg en kväll. Jag tänker att jag ska ta och vara lite kreativ någon dags och göra något att rama in. Men vykort är fina. Likaså servetter. Det andra får bida sin tid lite till, kanske jag tar tag i att fålla mina gardiner idag nu när vi fått en extra timme. Även om de är tacksamma att enbart ha slängda över gardinstången i väntan på att fixas till.

Detta med att ha rätten till abort

Rätten till abort upplever jag på många sätt som en icke-fråga i Sverige. Därför blev jag så förvånad när jag för första gången insåg att så är det verkligen inte överallt. Jag har självklart känt till att abort är långt i från okontroversiellt och lagligt överallt även tidigare. Men när jag bodde i London så var jag under en period engagerad i en feministiskt grupp som bland annat ägnade sig åt att erbjuda sovplats till irländska kvinnor som kom till London för att göra abort. Att plötsligt inse hur verkligheten ser ut för andra kvinnor som är precis som jag själv blev så konkret. Att det inte finns möjlighet att gå till vårdcentralen utan att en måste lämna landet och sova hos någon en inte ens känner för att kunna genomföra en abort.

El Salvador är det land med strängast abortlagstiftning. På SVT så skrev de nyligen om hur många kvinnor döms till länge fängelsestraff varje år för att de misstänks ha gjort abort. Följden blir att många kvinnor som oroar sig för att de kommer få missfall inte vågar söka sjukvård.

Att det ser ut så här i världen är helt sanslöst. Att kvinnor inte har rätt till sin kropp och möjlighet att själva bestämma om de vill föda ett barn. När det inte behöver vara så. För abort, eller frånvaron av rätten till abort, är ett sätt att kontrollera kvinnors liv. Det gör mig så arg, ledsen men framförallt så arg att jag måste skrika över hur världen ser ut.

Ett par alldeles förstora sockar

Under ett infall att jag borde göra mig av med restgarner så påbörjade jag ett par raggsockar för att göra mig av med två nystan rosa garn. Utan att fästa någon som helst uppmärksamhet på stickstorleken så greppade jag närmaste strumpstickor och satte jag igång med mitt standardmönster för raggsockar. När jag hunnit sticka en bit på på skaftet insåg jag att det var ett par väldigt tjocka stickor så allt blev gigantiskt och tänkte att det helt enkelt får bli en stor storlek. Min mormor ska få en stickad julklapp så tänkte att det blir bra med stickar som tema till henne och morfar. Eftersom att det nog skulle bli lite tajt med garn för den storleken så köpte jag grått garn för att blanda upp det. Resultatet blev att jag har nästan ett nystan rosa garn kvar och lite grått. Plus minus noll i garnförrådet alltså.

Invisible cities

Det har blivit många kvällar på skolan, likt oftast, senaste veckan. Vi håller på att jobba på ett nytt projekt där vi utgått ifrån en text om en stad från Invisible cities av Calvina Italo. Den boken är definitivt ett tips att ta en titt på, texterna är poetiska och den är mysig att läsa. Tur är det dock att jag inte är ensammen om att snöa in på projektet, en annan grupp i min klass ska göra en konstruktion av papper och behöver vika ca 10 000 papper.
I min grupp så har vi jobbat med en stad som heter Zenobia som jag blir lite kär i och vill flytta in i. Efter att ha byggt upp en modell av staden med dess atmosfär som utgångspunkt i skala 1:30 så har vi ägnat de senaste dagarna åt att bygga och testa lösningar som kan funka i full skala när det inte går att använda limpistol för att få ihop allt. Många olika fogar för rundstav kontra reglar, rep kontra pluggar samt virkning med gigantiska virknålar har det blivit.

"Now I shall tell of the city of Zenobia, which is wonderful in this fashion: though set on dry terrain it stands on high pilings, and the houses are of bamboo and zinc, many platforms and balconies placed on stilts at various heights, crossing one another, linked by ladders and hanging sidewalks, surmounted by cone- roofed belvederes, barrels storing water, weather-vanes, jutting pulleys, and fish poles, and cranes.
No one remembers what need or command or desire drove Zenobia's founders to give their city this form, and so there is no telling whether it was satisfied by the city as we see it today, which has perhaps grown through successive superimpositions from the first, now undecipherable plan. But what is certain is that if you ask an inhabitant of Zenobia to describe his vision of a happy life, it is always a city like Zenobia that he imagines, with its pilings and its suspended stairways, a Zenobia perhaps quite different, a-flutter with banners and ribbons, but always derived by combining elements of that first model.
This said, it is pointless trying to decide whether Zenobia is to be classified among happy cities or among the unhappy. It makes no sense to divide cities into these two species, but rather into another two: those that through the years and the changes continue to give their form to desires, and those in which desires either erase the city or are erased by it."

ack! när mjölken skulle hällas ur så satt den fast, för den var sur! Men Muminmamman sa med kraft: vi dricker hädanefter saft!

Jag har varit milt frustrerad över Norrmejeriers värdelösa mjölkpaketsutformning, likt Arlas gamla, som jag delvis har problem med att öppna men framförallt problem med att den lämnas öppen så mjölken tar smak av kylskåp. Så nu har jag helt enkelt övergått till att förvara mjölken på flaska. Enda problemet numera att det finns en liknande flaska med havremjölk i vårt kylskåp så det krävs lite uppmärksamhet.

Målgång på spetssjalen

Jag har tillslut kommit i mål med sjalen som jag började sticka i somras. Det är den första spetsstickningen som jag gör så det känns som lite av en bedrift. En hel del svordomar över tappade maskor och mönsterdiagram som jag inte förstår har det blivit men färdig blev den och fin är den. Lär definitivt bli mer spetsstickning framöver, även om nästa gång får bli något som är mer min stil och inte bara för att det är kul att sticka.

Mönstret heter Ginkgo Shoulderette Shawl och finns som gratismönster på stickcommunity Ravelry. Jag har stickat den med ett garn som heter DyeforYarn som är blandning av silke och merino som jag köpte på Loop när jag bodde i London. Garnet är fingering weight (400 m per 100g) och jag har stickat den på stickor storlek 4.

Arkitektur som politik

Jag har nyligen gått med i skoltidningen och precis som Arkitekthögskolan så är vår tidning ny och fortfarande i begrepp att definiera sig själv. Varför finns vi och vad vill vi med tidningen UMAN.
Själv så inser jag hur mycket jag har kvar att lära mig och hur många reflektioner som jag inte gjort än. Om hur arkitektur, liksom allt, är politik. Hur det byggda omkring oss påverkar våra liv. Men även om hur diskussionen om arkitektur ser ut i Sverige idag och vad de existerande arkitekturmagasinen fokuserar på för typ av arkitektur. Samt vem de skrivs för. Jag pratade med några av utbytesstudenterna som gör sin master här vilket var väldigt inspirerande. Flera har valt att plugga i Umeå för att det är en av de få arkitekturutbildningarna i Europa som har en ifrågasättande inställning till arkitektur och där målet inte är att gå en utbildning, börja jobba på ett flashigt kontor och sen bygga ett stort och spexigt projekt. Utan att det är en skola som vill något mer och där, hur smörigt det än kan låta, arkitektur är ett konkret sätt att göra världen bättre.