Mycket av vårens mode är i stor utsträckning abstrakt och
avskalat. Klara färger och skarpa kontraster. Summan av kardemumman
skulle kunna vara att det är nytt och modern, vilket det absolut känns
som. Men det är inte enbart frisyrerna i Louis Vuitton som flörtar med
60-talet.
|
Reklam för Louis Vuittons vår/sommarkollektion 2013 |
|
Ball Chair av Eero Aarnio, 1963 |
Mary Quants London ligger inte långt borta. För modescenen i London
under 60-talet var fylld med nyskapande designers som tänjde gränserna
för hur kläder kunde vara. För ungdomskultur var fortfarande något nytt
och mode tillsammans med musiken fick markera det. The Beatles och jazz
på musikfronten. Det sexuella revolutionen och större frihet för
kvinnor. Många kreativa unga människor som var trötta på vuxenmodet
startade upp sina egna små butiker där de sålde kläderna de gjorde.
Designmässigt
så händer det inte enbart grejer inom modevärlden, utan inom arkitektur
och design så jobbade man med nya material och nyskapande lösningar. En
fåtölj måste inte se ut som fåtöljer alltid gjort och den kan göras i
plast. Likväl måste inte kläder göras i tyg - plast, gummi och PVC
började användas.
|
Marion Foale, 1964 - från Victoria & Albert museum |
|
Andre Courrèges, 1966 |
Två designers som var inflytelserika vid denna tid var Mary Quant och André Courrèges, som båda brukar få credden för att skapa minikjolen. Men snarare än att de två designerna råkade få samma idé samtidigt av en slump så var det något som låg i tiden. Mary Quant som var en av de unga brittiska designers som öppnade egen drev butiken
Bazaar och brukar även får äran för att skapa färgglada strumpbyxor och hotpantsen. Hon skapade 1964 en kollektion med minikjolar. Samma år skapade André Courrèges en Spacekollektion och året därpå en Modskollektion, där han använde sig av minikjolar. The rest is history.
Men som Mary Quant själv sa
“It wasn’t me or Courrèges who invented the miniskirt anyway—it was the girls in the street who did it.”