Det Svenska kulturarvet och Sverigedemokraterna

Jag dansade folkdans i lördags. En kompis kompis som är folkdansinstruktör var nere över helgen och hälsade på, och då blev det alltså folkdans för de som ville. Men att lära mig lite folkdans fick mig att tänka på något som jag har börjat fundera över sen jag flyttade hit. Detta med det svenska kulturarvet. För mig har det tidigare mest varit något som Sverigedemokrater tjatat om utan att egentligen kunna definiera vad det är. Måste de nämna något klämmer de kanske ur sig runstenar.

Men sen jag började på en skola där de lär ut mängder med gamla slöjdtekniker har jag insett att det finns ett svenskt kulturarv. Jag lärde mig tvåändssticka, vilket är en teknik som bara finns i vissa delar av Sverige där man stickar med två garntrådar samtidigt. Stickningen blir tät och kompakt, och super att ha till vantar. Den tekniken, likt väl som mycket annat är ett del av vårt kulturarv. Som är värt att bevara.

Men det största hotet mot att kulturarvet ska finnas kvar är att ingen lär sig det. Dessutom måste det användas för att fortsätta vara levande. Det gäller slöjdandet, precis som folkdansen, musiken och maten. För det är när människor använder det som det blir levande och utvecklas. Då finns det kvar.

Just därför är det så viktigt att mötas över landgränser och får se och pröva på andra kulturers traditioner. Det är då det uppstår nya idéer och den egna kulturen utvecklas. Ett exempel på hur viktigt det är med att möta andra kulturer för att den egna ska finnas kvar finns i Vitryssland. Tidningen Hemslöjden har gjort ett reportage om hur den vitryska slöjdtraditionen har varit på väg att dö ut till följd av att den inte har fått in någon ny input när gränserna varit helt stängda. Men efter att det startats ett utbyte mellan vitryska och svenska slöjdare så har deras hemslöjdskultur börjat blomma upp igen.

Så lär dig vårt arv och gör det till ditt.