Det är snö, viskade Mumintrollet. Mamma har hört talas om den och den kallas snö.

Berätta för mig om snön, sa Mumintrollet och satte sig på pappans solblekta trädgårdsstol. Jag förstår den inte. 

Inte jag heller, sa Too-ticki. Man tror den är kall, men gör man ett snöhus av den blir den varm. Man tycker den är vit, men ibland blir den skär, och ibland blå.  Den kan vara mjukaste av allting och den kan vara hårdare än sten. Ingenting är säkert. 

Min första norrlandsvinter står för dörren och jag säger som Too-ticki, ingenting är säkert. Jag vet inte om jag fasar inför eller ser fram emot den. Det enda jag är säker på är att jag vill se ut som på bilden när det kommer till att överleva vintern. Cosy but fab.