Lite korsstygnspepp

För att varva poddlyssnandet med något så tänkte jag att jag ska göra klart ett broderi som jag påbörjade i somras och få upp lite saker på väggen. Så googlade runt efter inspiration till fina bårder. Kikade på en av mina favoriter Korsstygnsbolaget som har fantastiskt massa mönster och oväntade broderier på kort. Sen hittade jag en ny kärlek i CaLLeiSM som gör feministiska och politiska broderier som jag älskar. På ett av hennes broderiet hittade jag en fin bård som jag lånade och lekte lite med i photoshop för att hitta en fin färgkombination att använda.

 

Saker jag är dålig på: Vila

För alla som har funderat på potentiella effekter av detta med att cykla utan hjälm när det är isigt ute så kan jag berätta att hjärnskakning är en av dem. Jag börjar förstå varför dubbdäck på cyklar är standard här.

Eftersom att allt som är ansträngande för hjärnan gör mig trött så har jag ägnat en hel del tid åt att ligga på soffan och titta i taket. (Förutom igår då jag gick till skolan i alla fall, vilket jag fick betala för. Filmredigering är inte att rekommendera när man bör undvika att titta på skärmar.) Men något som jag faktiskt kan göra är att lyssna på poddar. Delvis på temat arkitektur, två tips är:

Staden som ges ut av Sveriges arkitekter där de åker runt till olika städer och pratar om dem. Vad som påverkat stadens framväxt, vilka människor som lever där och vad som pågår.

Fasad som sändes i P1 under sommaren och tar upp olika aspekter i olika avsnitt. Ett handlade om vilka gemensamma rum som byggs och vilka normer det finns kring individuellt och kollektivt boende samt vilka alternativ som existerar. Ett annat avsnitt fokuserade på färgen vit och varför så mycket målas vitt. 

Förutom de arkitekturrelaterade poddarna så har jag nyligen börjat lyssna på:

Karin & Sara som får mig att ligga och skratta för mig själv. På ett helt icke-psykopatsätt.

Sent i November (Mer på riktigt denna gång)

Jag och mina lampor har fortsatt vår historia. Denna gången i kombination av att göra av med restgarner och lära mig sticka flätor. När jag tidigare loppisfyndande lite lampdelar fick jag däribland med mig en hiskelig lampskärm. Jag slaktade den men behöll själva stålstommen.  Sen var det bara att använda hönsnät för att få till min önskade form på lampskärmen och lite ståltråd för att fästa den. Själva den stickade lampskärmen blev lite som en stor provruta med olika sorters flätor och strukturer som jag prövade mig fram med. Ena flätan blev ganska ful då jag gjorde fel med själva flätandet men det syns ju inte om jag har den sidan mot väggen tänkte jag och stickade vidare. Snart kanske mitt sovrum till och med ser beboeligt ut (För jag har fortfarande lite svårt för att hantera de gröna väggarna)

Om ett foto aldrig ljuger, vad är då sanningen?

Nya insikter om fotografi har min vecka varit fylld av. I skolan har vi en fotoworkshop med en arkitekturfotograf från Barcelona som pratat om olika sätt att fotografera byggnader. Förutom rent tekniskt så handlade det framförallt är om att fotografi inte handlar om att dokumentera så mycket som det handlar om att göra sin tolkning av verkligheten. Hade bland annat en rolig övning som handlade om att fotografera ett rum utan perspektiv för att beskriva det så objektivt som möjligt. För en bild utan perspektiv är mer lik hur man ritar en sektion än vad bilden blir om man bara knäpper ett kort. Det blev många bilder rakt framifrån av väggen i skolans kök att photoshopa ihop. Ingen finredigering här inte.

Att överleva en klassresa

Tillskillnad mot vad man kan tro är inte handduk* det enskilt viktigaste att ta med för att överleva en klassresa. Hemligheten är nöd-choklad.

Det är oumbärligt när blodsockret sjunker och man står och studerar operahusets tak medan ens lärare pratar om problemen med att de stora kostnaderna för att driva den har lett till att flera småteatrar lagts ner och man själv mest undrar vad som hände med att vi skulle haft lunch för en halvtimme sen.

När dagen ägnas åt att hoppa in och ur en buss och där emellan gå in i byggnader och sätta sig och skissa och man har tagit med sig lunch bestående av mackor med jordnötssmör och en person i en klass är väldigt allergisk mot jordnötter och man således måste äta ute i snålblåsten.

Även när man tar metron ut till Ørestad, passerar Bella Centre och får lite dåliga vibbar från klimattoppmötet COP15, funderar över det smått surrealistiska i att bygga upp ett helt område i ingentingen med spexiga byggnader och stort shoppingcenter men när det väl är dags för lunch så råkar man befinna sig allra längst ut där den enda existerande restaurangen erbjuder mat från 200 ddk.

* En handduk, står det, är utan all konkurrens det mest användbara föremål den instelläre liftaren kan ha med sig. Å ena sidan har den stort praktiskt värde – man kan svepa den om sig när man reser över Jaglan Betas kalla månar, man kan ha den under sig när man ligger i marmorsanden i Santraginus V:s soldränkta stränder och inandas de mättade ångorna från havet, man kan dra den över sig när man sover en natt under de röda stjärnor som lyser så starkt över Kakrafoons ökenland, använda den som segel på en liten flotte nedför den väldiga, långsamma floden Moth, doppa den i vatten och använda den som tillhygge i slagsmål, svepa den runt huvudet för att skydda sig mot giftiga gaser eller mot en blick från den Dreglande Dånfinken på Traal (ett osannolikt enfaldigt djur; det tror nämligen att om du inte kan se det, kan inte det se dig – ett verkligt dumt djur alltså, men mycket mycket glupskt), man kan vinka med sin handduk som nödsignal och slutligen torka sig med den om den fortfarande är tillräckligt ren.

Å andra sidan, och det är än viktigare, kan en handduk ha ett oskattbart psykologiskt värde. Om till exempel en kloss (kloss = fastboende; icke-liftare) upptäcker att en liftare har en egen handduk tror han av någon anledning automatiskt att liftaren också innehar tandborste, tvättlapp, tvål, en burk med skorpor, fältflaska, karta och kompass, snören, myggspray, regnkläder, rymddräkt, etc, etc. Det blir då så mycket lättare för klossen att låna liftaren någon av dessa eller ett dussin andra artiklar som han händelsevis råkat ”förlora”? Klossen kommer att tro att en man som kan lifta kors och tvärs genom galaxen, leva som fåglarna på marken, kämpa mot dåliga odds och ta sig fram, men ändå vet var han har sin handduk, en sådan man är någonting att räkna med.

Sent i november (nåja, nästan)

Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann. 
Men vem ska trösta Knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är.   

Mitt rum har varit nästan höljt i mörker fram till nu. Lampor har inte varit speciellt högt upp på min prioriteringslista, men med novembermörkret så blir behovet plötsligt stort. Det blev secondhandande av lampdelar för att lysa upp hemmet. Sladdar, lampfötter och skärmar. Med stråltråd så sitter saker och ting ihop. Med jättefina skuggor på väggen. I mitt tak hänger en annan lampa. Det är en tillfällig lösning men som de flesta av sitt slag så tenderar de att bli permanenta. Hönsnät och sen många varv med garn runt. Mina väggar är täckta av skuggor och rör man vid taklampan så dansar de över väggarna.

A girl should be two things: classy and fabulous.

Denna byxdressen får mig att känna mig fabulous när jag har på mig den. Elegant och sådär lagom dekadent. Jag ser framför mig hur jag enbart dricker ut kristallglas, ständigt har levande ljus tända och hur mitt hem är fyllt med oljemålningar med guldramar och sidensjalar som ligger slängda här och där. Lite Sally Bowles i Cabaret.
Min halloweenutklädnad för i år skulle nämligen ormtjusare och eftersom att det inte bara kräver sin orm utan även sin dräkt så ställde jag och en vän till med syjunta. Precis som alltid så går det aldrig på räls, så dräkten är ihoptråcklad efter att symaskinen slutade samarbeta. Det ultimata plagget skulle jag kunna kalla det. Provdockan ger den förvisso inte riktigt rättvisa. Funkar alltid, med blingbling till så blir den party men den är superskön och är perfekt för att mysa runt i hemma. Enda giltiga anledningen till att inte ha på sig den borde vara att man ligger i badet och dricker whisky. Livet är för kort för att inte känna sig fabulous.

 

Guld och kanske leopard

Efter att en som bodde i mitt kollektiv i lördags var här och hämtat sina möbler är det plötsligt tomt i vårt vardagsrum. Kompenserar det med nytt på väggarna. Börjar känna mig som en pantertant med guldiga ramar på väggen och min nyinskaffade leopardmönstrade termomugg.