Jag tillhör den generationen som ibland kallas Generation Ego. Jag läser beskrivningar om oss hur vi bara tänker på oss själva, bloggar om oss själva, blir entreprenörer.
Det stämmer inte. Tänker jag. Men jag har inget att jämföra med. Någon gång när jag gick på gymnasiet så var det någon som sa att vi var den första generationen som växte upp med sämre förutsättningar än våra föräldrar. Som får uppleva hur hela välfärdssystemet monteras ner.
Under hela min uppväxt har min skoltid präglats av nedläggningshot. Det är för dyrt. Vi kostar för mycket. Kommunen har inte råd. När jag gick i fyran skrev vi protestskyltar mot nedläggningen och hängde på skolgrinden. När jag gick i femman demonstrerade vi. Jag fick börja en ny skola i sexan. Under högstadiet fick vi trasiga skolböcker och samma lärare undervisade spanska- och franskaklassen - samtidigt. När jag gick på gymnasiet så la de ner gymnasielinjer, pratade om att ta betalt för skolmaten och kom slutligen fram till att det var billigare att vi gick på gymnasiet i grannkommunen. När vi tog studenten hängde det banderoller på flaken som skrek ut att imorgon är vi arbetslösa.
När ingen tänker på oss så är det inte konstigt att vi gör det själva istället. Jag har aldrig känt ett annat Sverige. Det solidariska Sverige är egentligen mest bara ord kvar av. En lockande tanke. När jag lyssnar på folk som är äldre än mig som levt i något annat blir jag förvånad.
Som det faktum att det tidigare ansetts viktigt att landsbygden har som postsystem och tågtrafik för att det ska finnas som service för medborgarna. Att grundtanken var att detta ska vara tillgängligt för alla istället för fråga sig om det finns tillräckligt mycket folk för att det ska vara ekonomisk att ha en tågstation. Hur hela den marknadsekonomiska tanken har blivit integrerad allt mer i det som ändå anses vara en del i välfärdssamhället. Till den grad att vi som inte har något att jämföra inte ens alltid inser det. Att då reflektera över vad för samhälle vi faktiskt vill ha blir då ännu viktigare. För något annat är möjligt.
Inte bara sant, utan fantastiskt fint skrivet också!
SvaraRaderaTack, vad glad jag blir över att höra det.
RaderaTack, vad bra du skriver.
SvaraRaderaJag kan verkligen tröttna på hur "Ego-generationen" betraktas, för vad vi tvingas göra (ta mer individuellt ansvar i takt med att samhällets skyddsnät bryts ner) är indirekt en följd av valen generationen innan oss gjort. DET glömmer man gärna bort.
Ja, verkligen. Även om det kan finnas samma problem med mycket annat - att folk inte tänker varför det är som det är och vad det beror på, så tycker jag att det just när det gäller prat om generationer är helt frånvarande. Det är som att ingen inser att vi är barn av vår tid.
RaderaWow. Du är evinnerligt klok! Fick ont i magen av det här, och samtidigt tröst. Har väldigt svårt att se oss som tillhörande en egocentrisk generation när världen alltid känns en övermäktig och jag snarare ägnar hälften av min tid åt att våndas över för vem annan jag ställer till det genom mitt val av frukostkaffe.
SvaraRaderaNej fy.