Att bo i NW

Strax innan jag flyttade till London fick jag boken NW av Zadie Smith av min pappa. Jag läste den. Gillade den. Men förstod den inte riktigt. Jag var inte helt klar med den när jag flyttade hit så den fick följa med i resväskan. Eftersom att mitt bibliotek här är synnerligen begränsat så började jag läsa om boken efter att nu har bott här ett tag. Tack och lov för det. Plötsligt är det så mycket som jag förstår som jag inte kopplade innan. 

I boken följer man fyra olika personer som växer upp i samma stadsdel i London och deras liv och försök att hitta ett liv utanför stadsdelen de växte upp. Barndom, tonår och vuxenliv. Men mer är något annat är det en historia om staden.
Att läsa om den fick mig att inse hur mycket jag har lärt mig om staden jag bor i. NW syftar på postkoden för Nord västra London, vilket är samma del av staden som jag själv bor i. Så plötsligt när de refererar till platser, gator och tunnelbanestationer så vet jag vad de menar. Jag börjar förstå företeelser, inställningar och referenspunkter.

Ska ta tag i att läsa Zadie Smiths mer kända bok White Teeth. Den ska tydligen handla om tre olika familjer i London och man följer dem och alla deras kultur och generationsklyftor. För flera år sedan läste jag några böcker som till stor del handlade om hur det var att växa upp i England som invandrare och/eller muslim. Om tvångsäktenskap, rasism och vänner. Jag inser nu att jag börjar förstå dessa personerna på ett annat sätt. Som några av brudarna på mitt jobb, muslimer vars familjer invandrat från Pakistan/Indien/Bangladesh. När de berättar historier om sina vänner och diskuterar relationer så är huruvida det var love-marriage eller arrangerat äktenskap något som behöver nämnas. Utan någon större värdering, utan mest konstaterande. Som uppvuxen i Sverige med synen där arrangerade äktenskap ligger i samma kategori som krig, svält och barnarbete så är det väldigt märkligt att höra någon prata om det som något okontroversiellt.