Det är de små sakerna som gör skillnaden

England är på många sätt likt Sverige. Tacksamt då kulturkrocken inte blir lika stor. Men samtidigt är det skillnad på många saker. Som att man ber om ursäkt när man går in i någon eller råkar knuffa någon i tunnelbanan. Att kaffet är nästan odrickbart (om någon kommer och hälsar på så är ett paket Skånerost från Zoegas ständigt på min önskelista) och därför är te att föredra. Men eftersom britterna dricker så mycket te, snittet ligger tydligen på tre koppar per person per dag, så har de effektiviserat detta med tepåsarna. Vikta påsar med ett snöre så de är lätta att plocka upp? Trams tänker britterna, less is more.

Det som är vackert här i världen är motståndet

Tittade på V för Vendetta. Nästan exakt ett år sedan förra gången. Älskar den filmen. Fick mig att tänka på en av mina favoritdikter. Är osäker på vem som skrivit den, men den var med i filmen Terrorister som handlar om göteborgskravallerna. Fastnade så starkt för den att jag var tvungen att skriva ner den första gången jag hörde den.

Det som är otäckt här i världen
är förtrycket och orättvisan.
Då människor skadar människor,
djur
och natur.

Det som är vackert här i världen
är motståndet.
Då människor säger
"nu får det fan vara nog"
och agerar.

Det som är tragiskt här i världen
är alla som kan göra något men som inget gör.
De som intalar sig själva
att de inte har tid,
att de inte har ork
och att det inte är deras problem.
De som hellre ser på tv...

Förtrycket och orättvisan
finns överallt omkring oss.
Men även motståndet.
För det finns människor
som vet att om man kämpar
kan man förlora.
Men om man inte kämpar
har man redan förlorat.

Önskar att jag hade en tryckverkstad, förslagsvis utvecklingsbar som går att förvara under min säng

Inser hur länge sen sist det var jag satte mig och tog tid till att skapa. Sånt man inte inser att man saknat fören man gör det. Lite som mannagrynsgröt alltså.

Hampstead Heath

Hampstead Heath är ett stor grönområde hyfsat centralt i London. Jag har hört från flera håll att det är klart värt ett besök så denna vårdag tog jag tag i det. Utrustad med jeansjacka, numera leriga kängor och skissblock begav jag mig iväg. Tittade på knotiga träd, hundar som sprang omkring och engelsmän i oljerock. Klart värt ett besök om man befinner sig i London en längre tid och längtar efter att se lite natur.

Krasse

- What is that?
- Cress. You pour the seeds on a piece of paper on a plate, add some water and it grows. You use it in salads and on sandwiches.
- Oh. We thought it was ant pesticides.
- WFT? That dosn't make any sense. We don't even have ants in our kitchen
- Not now coz of the pesticides

Att bo i NW

Strax innan jag flyttade till London fick jag boken NW av Zadie Smith av min pappa. Jag läste den. Gillade den. Men förstod den inte riktigt. Jag var inte helt klar med den när jag flyttade hit så den fick följa med i resväskan. Eftersom att mitt bibliotek här är synnerligen begränsat så började jag läsa om boken efter att nu har bott här ett tag. Tack och lov för det. Plötsligt är det så mycket som jag förstår som jag inte kopplade innan. 

I boken följer man fyra olika personer som växer upp i samma stadsdel i London och deras liv och försök att hitta ett liv utanför stadsdelen de växte upp. Barndom, tonår och vuxenliv. Men mer är något annat är det en historia om staden.
Att läsa om den fick mig att inse hur mycket jag har lärt mig om staden jag bor i. NW syftar på postkoden för Nord västra London, vilket är samma del av staden som jag själv bor i. Så plötsligt när de refererar till platser, gator och tunnelbanestationer så vet jag vad de menar. Jag börjar förstå företeelser, inställningar och referenspunkter.

Ska ta tag i att läsa Zadie Smiths mer kända bok White Teeth. Den ska tydligen handla om tre olika familjer i London och man följer dem och alla deras kultur och generationsklyftor. För flera år sedan läste jag några böcker som till stor del handlade om hur det var att växa upp i England som invandrare och/eller muslim. Om tvångsäktenskap, rasism och vänner. Jag inser nu att jag börjar förstå dessa personerna på ett annat sätt. Som några av brudarna på mitt jobb, muslimer vars familjer invandrat från Pakistan/Indien/Bangladesh. När de berättar historier om sina vänner och diskuterar relationer så är huruvida det var love-marriage eller arrangerat äktenskap något som behöver nämnas. Utan någon större värdering, utan mest konstaterande. Som uppvuxen i Sverige med synen där arrangerade äktenskap ligger i samma kategori som krig, svält och barnarbete så är det väldigt märkligt att höra någon prata om det som något okontroversiellt.

Utbildningssystemet

Sveriges skolsystem är en av de grejerna som får mig att känna mig tacksam och stolt över att vara svensk. Det var något som jag tänkte på när jag var utbytesstudent i Australien, likväl som här. Här i London jobbar jag med telefonförsäljning på ett företag som sysslar med extra-undervisning för barn. Föräldrarna betalar oss och deras barn kommer till våra lektioner 3 timmar varje vecka och pluggar kärnämnena engelska, matte och naturvetenskap.

I England, och speciellt i London, så är det otroligt stor statusskillnad på skolorna. Så det räcker inte att ungen har högsta betyg i alla ämnen, barnet ska dessutom gå på rätt skola. För att komma in på bra skolor måste barnen göra diverse prov under hela sin utbildning. Bland de viktigare är 11+ exam, där 10 åringar gör ett prov i engelska, matte och logik. De med högst betyg kommer in på en bra Gramma school. Vilket de behöver för att komma in på ett bra college och sen ett bra universitet. För, till skillnad mot sverige där utbildningen är det viktiga och alla universitet är mer eller mindre likvärdiga så är det här stor skillnad på vilket universitet du gått på.

Följden blir att barn från familjer där utbildning är viktigt blir pushade från de är 5-6 år gamla att ligga i topp genom att gå på extra undervisning och plugga i timmar varje dag. Med företaget som jag jobbar på så betalar föräldrarna £47 per vecka, ca 500 kr. Så barnen i familjer med gott om pengar kan vara bra i skolan. 

Tanken om att alla ska ha samma chans oberoende av bakgrund lyser med sin frånvaro. Att barnen ska få inflytande och en jämlik skola är också långt borta, som lärare ska barnen tilltala dig med efternamn - med logiken att om låter du dem säga ditt förnamn kommer de tappa all respekt för dig. Samt frånvaro av inställningen att barn ska få vara barn, ha tid att leka och att utbildning inte nödvändigtvis är nyckel till lycka i livet.

Akvarellfärg och brist på vardagsfeminism

Roar mig med akvarellfärger och tuschpennor. Ute regnar det och i köket jäser degen för vad som ska bli semlor. 

Funderar lite över hur tacksam jag kan vara över att ha vuxit upp i Sverige där feminismen har kommit så pass långt. Att jag i betydligt större utsträckning slipper bli definierad utifrån att jag är kvinna utan istället för vem jag är som person. Här är mina manliga flatmates ständiga logik, som jag inte tror att de ens själva är medvetna om; Du stickar - det är för att du är tjej. Du använder diskborsten istället för en rengöringssvamp när du diskar - det är för att du är tjej och inte vill blöta ner händerna. Du vet hur man bakar - det är för att du är tjej. Du har en utläggning om att använda rengöringsmedel när man städar - det är för att du är tjej. Som att de var genetiska egenskaper som jag är född med. Skulle gärna byta det faktumet att jag sällan behöver betala för mina egna drinkar när jag går ut mot att inte bli definierad utifrån mitt kön.

Ordning och reda, pengar på fredag.

Hittade en korg i vår kök som ingen använder och snodde den till mina garner. Blir mer inspirerande när jag faktiskt kan se dem istället för att de ska ligga i en påse. Har dessutom hunnit tröttna på raggsockorna som aldrig blir klara (kanske för att de låg i en påse och jag aldrig stickade på dem). Så nu får det bli en tröja istället. Tänker mig glest stickat, vid och midjelång. Får se hur mitt norska raggsocksgarn införskaffat för 8 norska kronor nystanet tar sig för det. Garn kan nog vara det enda som är billigt i Norge.

3 månader och 1 dag

Idag är det tre månader och en dag sedan jag flyttade till London. Ett kvarts år. Vet inte om jag tycker att det känns längre eller kortare. På många sätt känns det längre för det har varit väldigt intensivt och mycket som har hänt. Samtidigt så är jag fortfarande på stadiet av att jag borde skaffa ett vardagsliv och få en stabil ekonomi. Passar på att funderar lite på vad jag egentligen vill göra. Vad vill jag med London egentligen och hur länge vill jag vara här. Har ju numera checkat av punkterna Bo utomlands samt Bo i en storstad från min Att-göra-lista. Känns dock inte som att jag är klar med London för det. Även om Skåne och Sverige lockar med andra planer.

Mer närliggande är frågan hur jag ska göra med mitt jobb och när jag ska säga upp mig från jobbet. Vi planerar att säga upp vårt boende, jag och min roomie. Hitta något billigare. Vet dock inte om jag har lust att hamna tillbaka på ruta ett igen. Samtidigt utan varken jobb eller boende. Så har ett inre bråk mellan mitt rationella och mitt emotionella jag.

Som vanligt så lyckas skylten med Service Information på tunnelbanestationen med Thought of the day pricka rätt på mina dagsfunderingar med The greatest gifts you can give your children are the roots of responsibility and the wings of freedom. Allt som saknas är ett soundtrack för att det ska kännas som att jag är med i en film.

Mängden småkakor når otroliga nivåer

Mängden småkakor som jag trycker i mig på daglig basis är skrämmande hög. Men te och småkakor. En sådan lysande kombi. Dessutom så otroligt billigt, när jag är i mataffären så känns det nästan dumt att inte köpa ett paket. Ginger crackers - 40 pence. Digestive med choklad - 80 pence. Sainsburys Choc Chip Cookies - 40 pence. Knappast speciell nyttiga. Till skillnad mot Sverige där palmolja anses dålig och absolut inte ska finnas i något man äter så står det här stort på förpackningarna att palmoljan som används är förnyelsebar. När det är det mest positiva kan man undra vad det egentliga priset för den billiga maten är.

Söndagsförmiddag

Tar bilder på min dörr och i mitt rum, uppdaterar mitt CV och stickar. Funderar på att äta ytterligare en macka med den hemmagjorda hummusen som är så god så att jag mest har lust att äta den med sked.