Storslagna planer

Spenderade söndagen hos syster i Lund och satte våra storslagna planer i verket. Nu ligger en ansökan om att starta företag hos Bolagsverket. Så nu letar vi leverantörer som har tyg som känns okej producerat, både när det gäller för miljön och arbetsförhållanden. Även om jag har lite issues med att driva företag och bli en del av systemet. Men att kunna syssla med tygtryck tillsammans med min begåvade syster kommer bli awesome. Hon gör sjukt snygga grejer, så hennes tumblr är ett tips. Sen får jag se hur detta går ihop med mina andra planer.

En vissen ros

Min bildlärare på folkis sa vid något tillfälle att det är värdelöst att rita fint. Fint är ointressant och det är det intressanta vi är ute efter. En väldigt befriande inställning. No more prestationsångest.

Internationella bokveckan, typ

Nu är det Internationella bokveckan, åtminstone i den bemärkelsen att det cirkulerar som statusuppdatering på facebook. I vilket fall så tycker jag det är trevligt då jag gillar böcker. Tog en bild av bokhögen bredvid min säng. Smått pretto. Den boken som jag faktiskt läser just nu är Sommarboken. Den är väldigt fin. Jag älskar Tove Janssons sätt att skriva, och som min syster beskrev det så är det som att allt hon skriver är målat i akvarell. Jag läste början av den när jag var tolv, utan att minnas vilken bok det var, men berättelserna griper tag i en och har hängt kvar väldigt starkt. Boken passar bra till en kopp te, vilket jag häller i mig mängder av nu när jag är förkyld. Därunder ligger Existentialismen är en humanism, Shakespeares Kung Lear och Koranen. Kung Lear för att jag gillar att läsa draman och vill ha bättre koll på Shakespeare. De andra två för att det känns som allmänbildning och jag vill ha läst dem, vilket inte är den bästa motivationen. Så de ligger mest där och bidar sin tid.

En småborgerlig sufflé

När det införskaffades suffléformar och började göras suffléer skojade min pappa om att vi samlade på vuxenpoäng. Alternativt borgar-poäng. Så här är nästa, småborgerliga, sufflé. Och på tal om småborgerlig så var jag och såg Olof Palme dokumentären när den hade premiär förra fredagen. Klart sevärd. För mig som är uppväxt efter Palmes död och mest känner till honom för att han blev mördad så var det intressant skildring av både honom och hans samtids politik. Jag brukar tycka att jag har hyfsade politisk koll, men jag blev förvånad och fascinerad över det politiska samtalet som fördes då. Som att Sossarna seriöst drev att arbetarna skulle ta över den ekonomiska makten över fabrikerna, genom löntagarfonderna. Inte ens vänsterpartiet driver ett liknande krav idag. Vilken högervridning det har blivit av den politiska debatten till dit den är idag.

Men, åter till sufflén. Detta receptet känns som att det är svårt att misslyckas med och fluffet stannar kvar hur jag än rörde runt. Så var det inte med ostsufflén, så denna känns som ett säkert kort.

Jag gjorde en persikosufflé, mest eftersom att persikorna hade mognat ute i trädgården. I originalreceptet var det blåbär.

1½ dl Frukt/bär
3 + 1 msk socker
½ + ½ dl vatten
1½ msk potatismjöl
3 äggvitor
några droppar citronsaft
smör och strösocker till formarna



Sätt på ugnen på 175°. 
Koka upp bären/frukten med 3 msk socker och ½ dl vatten. Mixa till en slät puré. Blanda ut potatismjölet i ½ dl vatten och häll i purén under omrörning. Värm upp igen (men koka inte, kokar man potatismjöl blir det klister som förvisso är utmärkt till att sätta upp affischer på elskåp med men inte eftersträvansvärt i en sufflé) och ställ sen åt sidan och låt svalna. 

Sen är det dags för äggvitorna. Häll i 1 msk socker och några droppar citronsaft och vispa. När det är klart går det att hålla bunken upp och ner utan att smeten rör sig. 

Blanda sen ner äggviteskummet i purén. Enklast är att först blanda i hälften, rör försiktigt men ordentligt ihop det. Vänd sen ner resten av äggskummet och rör försiktigt ihop till en smet. 

Sen är det dags att förbereda formarna. Smeten räcker till sisådär 3-4 stycken. Vill man då känna sig småborgerlig är det här läge att ha speciella suffléformar för ändamålet. Det viktiga är att de klarar av att vara i ugnen och har raka kanter. Smöra dem och ströa med socker så att kanterna täcks. 

Sen är det bara att ha i smeten i formarna, ända upp till kanten, och stoppa in i ugnen. Här är det viktigaste momentet under tillagningen, ja, förutom att vispa äggvitorna hårt. Öppna inte ugnsluckan under gräddningen! Tydligen är risken stor att de säckar ihop istället för att svälla som det eftersträvas. Grädda i 10-15 min.

Serveringstips är att ha någon gegga till, typ glass, bärkompott eller vispad grädde.

Nej, inte shuffle - Sufflé

Jag insåg att jag aldrig hade bakat sufflé. Så jag tänkte att om inte annat så måste jag testa just därför. Vissa likheter till att snagga håret alltså. Och precis som håret så var det på det hela taget lyckat. Det svällde som det skulle och smakade gott. Men jag är trots det lite besviken. Jag hade en bild av hur det var jättesvårt att baka sufflé och att resultatet skulle bli fantastiskt. Även om arbetsgången är väldigt specifik och man inte får slarva med äggvitan så var det inte speciellt svårt. Men resultatet motsvarade arbetsinsatsen. Gott men inte lika extraordinärt som jag förväntade mig. Lite som en fluffig äggröra med parmesan i.

Tranbärssylt? frågade Mumintrollet hoppfullt. Den stora krukan mosade tranbär var det enda som inte gick åt. Men Hemulen svarade: Nej. Helst Jordgubbar.

Ramlade över ett recept på rosenmarmelad. Tänkte att jag fick passa på att testa medan det fortfarande blommar för fullt i trädgården. Förutom rosenblad, socker och vatten så smaksatte jag det med citronsaft och en stump ingefära som fick koka med. Klart lyckat. Smakar lite som karameller. 

Motsatsen till opinionsarbete

Jag älskar känslan av att titta på något och tänka att 'Det där, det har jag gjort'. Känslan är desamma oavsett om det handlar om att klä om en soffa, sy ett par byxor, rita en tekanna, baka ett bröd eller plantera en blomma. Att ha gjort något konkret som går att ta på. Men också att avsluta ett projekt.

Förövrigt så är detta den första soffan som jag klätt om. Not to self, innan jag klipper i ett handvävt skånskt yllebolster nästa gång så ska jag dubbelkolla på att jag inte har spegelvänt mönsterdelen. Tur att det går att skarva.

Märkligt det där

Märkligt egentligen. I somras, när jag bestämde mig för att jag inte ville plugga i år och tackade nej till min plats på Steneby och till teoretiska studier på universitetet, så hade jag massa olika planer för vad jag skulle göra istället. Gemensamt för dem var att de alla inkluderade en stor stad långt bort. Men istället så inser jag är rätt nöjd med att vara kvar i den skånska myllan. Långa hundpromenader, baka bröd (rödbeta är det nya svarta - rosa bröd ftw) och hänga på tapetserarverkstaden. Även om det har blivit lite tomt nu när alla vänner som pluggar runt om i landet har givit sig iväg igen. Men jag trivs bra här tillsvidare.

Tapetserarverkstad

Som jag inte nämnt så praktiserar jag på en tapetserarverkstad. Ständigt fyllt med överraskningar. Folk tappar så mycket saker som halkar ner i sidorna på soffor och fåtöljer. Som idag, när jag höll på att klä av en fåtölj och hittade en mobiltelefon. Det gör mig så nyfiken på historien bakom. Själva mobilen såg ut att vara av nyare modell och nästan oanvänd. Vem var det som tappade den och varför blev den aldrig upphittad? Saknade ingen den eller var i fåtöljen ett för random ställe att leta? Bredvid telefonen fanns (förutom ett armbandsur, pennor och en legobit) även en inköpslista skriven på ett papper från Regeringskansliet, närmare bestämt Finansdepartementet. Av döma av vad som stod på listan gissar jag på en barnfamilj (fiskpinnar, makaroner, ketchup, mjölk) som är medelklass (flingsalt, solrosfrön). Tillhör mobilen dem? Eller en gäst? Någon som jobbar på Finansdepartementet månntro?

Sy igen

Fick nog en överdos av att sy under sista tiden innan modevisningen i våras. Så har inte sytt någonting sen jag slutade på folkis. Förvisso en sanning med modifikation, men jag har inte påbörjat eller sytt några kläder. Har helt saknat lusten att göra det. Men nu är det slut med sånt. Som alla de bästa idéerna så kom infallet när jag egentligen planerade att gå och lägga mig. Och om någon funderat på det, så kan jag berätta att även om odlingsväv är lysande att drapera med så är det inte optimalt för att rita mönster på.