ett rosa-turkost hus

Saker och ting börjar falla på plats. Jag provar mig fram i jakten efter ett stammiskafé att göra till mitt pluggställe. Romantiserar detta med att sitta och plugga på kafé och i och med frånvaro av arbetsplats på min skola här så känns som som ett utmärkt tillfälle att äntligen få utlopp för att ta dator, skissblock, pennor och böcker med mig.

Mitt sociala liv börjar även det styra upp sig och har börjat hänga med folk jag pluggar med. Som jag nämnt så läser vi internationella studenter olika kurser med olika klasser, och det verkar som att kurserna vi går är de enda som hålls på engelska. Märks därför tydligt att det är lite si och så med språket. Många tycker att det är jobbigt och svårt att formulera sig, och jag kan förstå, som när jag började ettan och plötsligt förväntades beskriva atmosfärer och ha resonera om gränsen mellan individuellt och gemensamt och saknade vokabulären. Våren är dessutom här, även om jag om morgnarna är glad över min yllekappa och gigantiska halsduk så önskar jag om eftermiddagarna när solen ligger på och jag möter folk som är ute och joggar i shorts och t-shirt att jag hade haft jeansjacka istället. Sammanfattningsvis, börjar känna att detta kommer bli några bra månader.