Sommarkväll

Några av mina begåvade vänner har satt upp en teaterföreställning som hade premiär idag. Jag var där och agerade kaféansvarig och som någon sorts konferencier. Föreställningen var fantastiskt bra och det var väldigt kul att få se den. Eftersom jag har följt föreställningen framväxt på håll sen den bara var en vag idé, vidare till manus och senare hört om danskoreografier och långa rep så var det kul att få se hur det faktiskt blev. Själva föreställningen handlade om alla de där små sakerna i livet, stunder vi minns. Inte för att de är ovanliga eller storslagna, utan små och viktiga. Och om vilka vi är. Egentligen. Låter lite flummigt när jag skriver det, men var väldigt gripande. Jag satt där och grät massor.

När jag cyklade hem på små vägar som slingrade sig fram över åkrarna i solnedgången tänkte jag, förutom på att min hund nog är smått hysterisk vid detta laget, att det var så vackert så jag kunde dö. Solnedgången, åkrarna och havet. Och sommaren som äntligen verkat beslutat sig för att komma. Varmt var det också. T-shirt temperatur. Vinden hade mojna och det var nästan vindstilla. Jag ville fånga stunden i en liten ask och spara den för alltid.