Tanttrenden som vår tids feministiska våg

Sen jag började på folkis så har tanter varit ett ständigt närvarande fenomen. I min klass refererar vi ofta till oss själva som modetanterna. Mest för att vi inte lever schablonbilden av ungdomsliv. Utan går upp på morgonen och kokar kaffe. Sitter och stickar och går och lägger oss när andra på internatet går ut på lördagkvällen.

Men det är en lite knaper definition av tanten. För tant är samtidigt ett laddat ord. Trygg och stabil. Men tantlängd på kjolen vill ingen ha. Jag läste boken Supertanten som är skriven av Elin Ek (Som mest är känd som Grynet som införd tiara och rosa tyllkjol uppmanade tjejer att Ta ingen skit). Det är främst en kokbok, men handlar också mycket om tanter och hur en tant är. Mycket handlar om att inte bry sig om vad andra tycker om en. Om civilkuraget att säga till om vad som är fel. Om det så är att säga till en medpassagerare ta ner skorna från bussätet, även om det innebär att man räknas som surkärring.

Tanten som ideal är något som har vuxit fram iom husmorstrenden som kommit de senaste åren. Alltså att, främst kvinnor, börjar göra traditionellt kvinnliga sysslor som hobby. Som att koka sin egen sylt och brodera.
    Det är något som har blivit väldigt ifrågasatt. Vilket jag tycker är väldigt tråkigt, speciellt när det kommer från feministiskt håll. För oftast bygger den på en halvdan feministisk analys, med logiken att koka sin egen sylt är en kvinnofälla eftersom att det tar tid från aktiviteter som på riktigt är självförverkligande.

Istället för att inse att jämställdheten behöver att vi kvinnor bryter mot förväntningarna om hur vi bör agera, i samhället som är skapat av män. För 50 år sen var det provocerade när kvinnor sket i förväntningarna och istället skaffade jobb och var ute och festade på kvällarna. Men saker och ting förändras och det är nu det förväntade. Att då istället gå emot samhället normer, stanna hemma och koka sin egen sylt blir provocerande. Främst för att det är traditionellt kvinnliga sysslor. Och traditionellt kvinnliga sysslor har låg status och de vill ingen göra.
För den feministiska rörelsen har tidigare varit bra på att ta manliga attribut och sysselsättningar och göra dem tillgängliga för kvinnor. Men att lyfta fram de traditionellt kvinnliga har man varit sämre på. De glöms helst bort.

Men könsmaktsordningen finns kvar. Husmorstrenden bidrar till att höja statusen på det som är traditionellt kvinnligt. Vilket i förlängningen leder till att alla har mer att välja av vad de vill göra och hur de vill klä sig. Det är fortfarande en hel del att göra för att varje person, oavsett kön, ska kunna välja fritt vad hen vill gör utan att det värderas. Att kvinnor inte behöver bete sig och klä sig som män för att vara jämställda och bemötas seriöst. För om jag så går runt i en rosa klänning som får mig att se ut som en gräddbakelse och roar mig med att knyppla spetts så är inte det en anledning att inte ta mig på allvar.